Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkfrågan vid Finlands statsuniversitet
svenska studenternas rätt till personlig undervisning och förhör
på sitt modersmål var icke beaktad; tvärtom kunde de
finskspråkiga professorerna av dem kräva både muntliga och
skriftliga svar på sitt eget språk. — Vid denna tidpunkt var antalet
svensktalande studenter c:a 1,200.
Det var som känt denna proposition, som framkallade tvenne
märkliga opinionsyttringar: den Finlandssvenska befolkningens
massadress, undertecknad av mer än 150,000 personer, och de
skandinaviska akademikernas hänvändning till Finlands
regering. Propositionen återtogs. Vintern 1935 framlades den i
bearbetad och förbättrad form för den ryktbara urtima riksdag, som
dräpte den genom en i Nordens parlamentariska historia
ensamstående obstruktionsskandal. Denna ministären Kivimäkis
proposition nr 2 hade bibehållit antalet svenska professurer, 21, men
minskat osäkerhetsmarginalen genom att fastställa antalet »till
undervisningsspråket föränderliga» till 5 i stället för 8; dessutom
hade kravet på modersmålets användning vid förhör beaktats.
Den proposition, som 1935 års urtima riksdag satte krokben för,
skulle vid omröstning ha erhållit majoritet, ty det manstarka
socialdemokratiska partiet hade beslutit att godkänna den. Man
väntade, att den skulle framläggas på nytt, men så skedde ej.
Ministären Kivimäki ansåg sig ha gjort nog, och för dess båda
svenska medlemmar återstod då endast att avgå.
Även i sin förbättrade form motsvarade icke ministären
Kivimäkis förslag till ordnande av universitetets språkfråga billighet
och grundlag. Det slopade ali svensk katederundervisning inom
den teologiska fakulteten och inskränkte den till ett minimum (en
lärostol) inom den agrikultur-forstvetenskapliga, vars
svenskspråkiga elever dock, såsom till stor del utgångna ur allmogehem,
kunna anses lia mindre möjligheter än flertalet kamrater att
tillgodogöra sig finsk undervisning. Den farmaceutiska,
odontologiska och gymnastiska undervisningen var belt och hållet
utelämnad. Även i övrigt var gränsen för de »centrala» läroämnena
synnerligen snävt dragen. Men propositionen representerade dock
det bästa man under rådande förhållanden kunde hoppas på, och
under förutsättning av att de svenska lärostolarna liade kunnat
ökas parallellt med universitetets allmänna utveckling, hade den
som nödfallsutväg varit acceptabel. Vad särskilt teologiska
fakulteten beträffar, kunde dess förfinskning — ehuru i princip
oförsvarlig — motiveras med att utbildning av svenska präster och
325
24 — 37335. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
