290 (Svensk Tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1937)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1936. Av Olof Enckell - Eric von Schantz: Slyngeln Måhrberg - Harald Hornborg: Bühlingen i uppror - Erik Therman: Röde Kettils saga - Allan Tallquist: Stålets sång - Chr. Fabricius: Männen vid fronten - Emil Zilliacus: Minnesaltaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bühlingen i uppror, som innebär ett nytt nummer i serien av
författarens krönikor från fantasihertigdömet Flüstringen, Erik
Thermans romantiska Lapplandsberättelse Röde Kettils saga, Allan
Tallquists arbetarroman Stålets sång och Chr. Fabricius’
politiska idéberättelse Männen vid fronten. Ingen av de nämnda
böckerna står dock på en konstnärlig nivå, som skulle motivera ett
längre omnämnande.

1936 års lyriska skörd medförde inga överraskningar. Däremot kan
man gott göra gällande, att åtminstone en av de nya diktsamlingarna
betecknade en toppunkt i sin skalds produktion och därmed i modern
finlandssvensk lyrik överhuvud. Minnesaltaret hette
diktsamlingen, och den var skriven av Emil Zilliacus.

Zilliacus’ skaldskap har förut burit en viss prägel av förnäm och
kylig isolering, han har varit antikbeundraren, som i formfulländade
strofer diktat om sin skönhetsförälskelse och sin klassiskt behärskade
syn på livet och naturen. I den nya diktsamlingen, som sprungit fram
ur en djup personlig sorg — sorgen över hustruns död — träder han
läsaren närmare än någonsin tidigare. Det är av ett utomordentligt
stort konstnärligt intresse och det är mänskligt gripande att se, hur
»Minnesaltaret» innebär inte blott en förskjutning av motivkretsen
hos Zilliacus utan också en formell förnyelse. De starka
känsloreaktionerna ha sprängt bundenheten i Zilliacus’ forna formfulländning:
hans form är visserligen fulländad också nu, men den är samtidigt
personligare, friare, mera öppen och mera omedelbart vinnande. En
av de vackraste dikterna i samlingen heter »Pulsen». Jag citerar de
tre första och de två sista stroferna:

Mitt finger famlar på en puls som slår
tunn intill bristning, flyende och svag —
en liten fjärilvinges lätta slag,
ett flyktigt fladder som av ögonhår.

Och denna rännil vilken inom kort
— en timme blott, en dag — skall domna bort,
har fyllt mitt väsen, skänkt det helgd och halt,
kungsådran i mitt långa liv, mitt allt.

Som böljande med dessa sista pulsslag
de gångna åren draga mig förbi,
och några hasta fram i skymning svepta,
men andra år och andra dagar dröja
så sällsamt klara, sällsamt genomlysta
av minnets sol emot en dimhöljd bakgrund.

— — — — —

Jag genomlever sammanträngt, förtätat,
ett människoliv av lidande och lust,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1937/0298.html

		Svensk Tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1937 / 290 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|