Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Litteratur
- Finlandssvensk skönlitteratur 1936. Av Olof Enckell
- Jarl Hemmer: Nordan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från tidig ungdoms yra lyckorus,
dagsländedagar utan verk och ansvar,
till själsgemenskap, djupnande var dag,
och mogen ålders rika arbetsglädje,
till livets fullhet som fick färg och ton
av denna puls, som knappast mer förnimmes.
När om en timme eller en minut
den mjuka fjärilvingen fladdrat slut,
har du gått in i smärtlöshetens rike
och nått den stora vilans modersfamn.
Men min är då en tomhet utan like,
en själens ensamhet som saknar namn.
De djupa, böljande rytmerna och den högtidliga tonen i denna dikt,
en ton som kan föra tanken till medeltidens stora balladdiktning,
torde vara ganska ensamstående i modern svensk lyrik.
Jarl Hemmers Nordan intar inte samma särställning i sin
författares produktion som »Minnesaltaret» hos Zilliacus. Samlingen
innehåller strofer, som väckt glädje hos Hemmers talrika beundrare,
men i huvudsak går diktboken upp vägar, som skalden beträtt redan
förut. Det i egentlig mening nya inskränker sig till fyra legender,
vilka såväl formellt som till sin stämning nära ansluta sig till den
store finske diktaren Eino Leinos »Helkavirsiä». Det förefaller som
om Hemmers äktlyriska egenart inte komme till sin rätt i dessa
berättande legender; i ingen händelse tåla de jämförelse med de finska
förebilderna. På höjden av sitt kunnande står skalden framför allt i
några intimt personliga strofer av den varma och innerliga art, som
redan förut varit rikt företrädd i hans alstring. Till dem fogar sig
en rad naturdikter, vilka måste betecknas såsom mycket
representativa för Hemmers erkända förmåga att ge konstnärligt fina
landskapsmålningar.
I »Nordan» ingå några praktfulla Lapplandsdikter, tillkomna under
en Petsamofärd, som Hemmer företog för ett par år sedan. Då denna
arktiska ödemarksatmosfär på sätt och vis ger en ny skiftning åt
skaldens naturlyrik, skall jag citera »Andenatt», som i sin virtuosa
formfulländning och visuella åskådlighet är en god exponent för, hur
högt Hemmer når i den nya samlingen:
Vattenfallet morrar som en tiger,
kedjad i den brustna klippans mitt.
Ur dess gap av sten i natten stiger
urtidsröken, vitt i vitt,
böljar frostigt upp mot skyn i vågor,
regnbågsbrinnande av norrskenslågor.
Allt är norrsken, månljus, stjärnor, dimma.
Nu är andarnas och dödens timma.
Jag hör tysta skritt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0299.html
