Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1936. Av Olof Enckell - Anna Bondestam: Panik i Rölleby - Margit Niininen: Tora Markman och hennes syster - Tito Colliander: Ljuset - Bertel Kihlman: Idyll under åskmoln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ägnat att förvåna. Ty om Bondestams bok inte besitter »Katrinas»
episka monumentalitet och ideella lödighet, så har den i stället andra
egenskaper, lika sympatiska och lika ovanliga i finlandssvensk
vitterhet: frimodighet, glättighet, en på samma gång intellektuell och
charmerande sorglöshet i greppet om motivet. Romanen bygger
framför allt på miljöskildringen, som hänför sig till finländskt
småstadsliv på sjuttonhundratalet, och berättelsen är given inte endast med
munter fart utan också med klokhet och övertygande sakkännedom.
I boken finnes en viss (vänsterfärgad) socialpolitisk udd, alltför naivt
tydligt framhävd för att helt smälta samman med den konstnärliga
utformningen, och man kan dessutom kritisera den instuckna
kärleksintrigen såsom alltför opsykologisk och stereotyp. Men med tanke på
den i andra avseenden så livliga och kvicka framställningen låter
man gärna udda vara jämnt och konstaterar med tillfredsställelse, att
den finlandssvenska diktens spinnsida fått en ny och aktningsvärd
tillgång.
Den tredje pristagarinnan, Margit Niininen, kunde inte anteckna en
yttre succé, jämförbar med medtävlarinnornas. Hennes bok hette
Tora Markman och hennes syster, och den omfångsrika
berättelsens kvaliteter stå på ett plan, som i allmänhet inte brukar
stimulera publiksmaken. Niininens roman är en psykologisk
utvecklingshistoria med tvenne skolflickor i skeendets mittpunkt. Det är
också såsom psykologiskt dokument »Tora Markman» förtjänar
uppmärksamhet; författarinnans illusionslösa, för att inte säga ödsliga
kunskap om ungt, kvinnligt själsliv gör ställvis en mycket stark
verkan. Också konstnärligt har boken goda partier, särskilt det inledande
kapitlets barnskildring bör framhållas. Men som helhet lider boken
av betydande svagheter; den brister i koncentration och inre
enhetlighet. I främsta rummet bör påtalas, att det psykologiska
huvudmotivet avbrytes av en serie onödiga och till sin utformning rätt
schablonmässiga tidsskildringar från de svåra krisårens Finland.
De tre ovannämnda prisböckerna beteckna sannolikt den
finlandssvenska prosans värdefullaste nyförvärv år 1936, ett för en litterär
tävlan högst ovanligt resultat. Bland höstens övriga prosaböcker är
det knappast flera än två, som kunna påräkna intresse utanför
hemlandets gränser: Tito Collianders novellsamling Ljuset och Bertel
Kihlmans sommarroman Idyll under åskmoln.
Tito Colliander är ett gott exempel på vad envist arbete och
konstnärlig målmedvetenhet betyda för en ung författare. Hans första
böcker gingo ganska spårlöst förbi, men senaste vår visade han
plötsligt vad han kunde åstadkomma med berättelsen »Taina». Den nya
boken »Ljuset» betecknar en ny vinning framför allt vad den
konstnärliga språkbehandlingen vidkommer. Titelnovellen, som inleder
samlingen, har sidor som kunna betecknas som ypperliga: författaren
berättar i den om en nästan blind man och hans förhållande till den
ljusa och färgrika värld, från vilken ödet utestängt honom. Tyvärr
brister novellens yttre konstruktion på ett fatalt sätt; läsaren har inga
möjligheter att tro på sannolikheten hos en inflätad historia om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
