Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkan och tiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jolin Cullberg
liiskan på allvar ställes inför den Gud, som uppenbarar sig i
Kristus, kan denna hennes maktvilja brytas och vändas i en vilja
till tjänst. Härur framspringa alla de etiska och sociala motiv,
som för kyrkan äro fullt ut lika väsentliga som de religiösa.
Detta är alltså i starkaste förkortning det budskap, som kyrkan
ser som sin uppgift att bära fram till tidens människor. Här
nödgas vi emellertid att ett ögonblick göra halt även inför det andra
begreppet i vårt tema: tidén. Vad är »tiden» för någonting?
Vilket är det utmärkande kännetecknet för det tidsskede, som vi f. n.
genomleva ?
Ett försök till allsidig tidsanalys är i detta sammanhang
givetvis opåkallat. Det är tillfyllest att fatta de tidsdrag i sikte, som
markera den akuta spänningen mellan tiden och kyrkan. Frågan
om den s. k. sekulariseringsprocessens innebörd träder här i
förgrunden. Sekulariseringen började på sätt och vis redan under
brytningen mellan medeltid och nytid, för att mot slutet av
1800-talet bli fullt medveten och radikal. Fråga vi efter den bärande
grundvalen för den civilisation, som i det allmänna medvetandet
kom att ersätta den kristna kulturen, så kan svaret knappast bli
mer än ett: det var den naturvetenskaplig-tekniska livssynen, som
under 1800-talet allt starkare gjorde sig gällande ocli via
industrialismen och de stora uppfinningarna revolutionerade den mänskliga
livsföringen. I och för sig kunde varken naturvetenskap eller
teknik innebära någon konflikt med kristen tro. Det är här fråga om
artskilda företeelser, som endast tack vare en lika grundlig som
bedrövlig missuppfattning stundom kommit att ställas i motsats
till den kristna gudstron och människotolkningen. Situationen
blev emellertid den, att naturvetenskapen inte fick förbli endast
naturvetenskap, d. v. s. ett rationellt sätt att se och tolka
naturföreteelserna. Oeh tekniken fick inte förbli bara teknik, d. s. v. en
metod att rationalisera de yttre betingelserna för människolivet.
I sin maktberusning" utbildade den naturvetenskaplig-tekniska
tidsåldern även en ny livssyn, en ny livsåskådning. I dess centrum
stod Människan, som skapat denna väldiga, nya värld och gjort
naturen sig underdånig. Människan blev tidens gud, den ende, som
man kände någon vördnad för.
Det säger sig självt, att kristen gudstro ocli
människouppfattning skulle te sig åtskilligt främmande för denna livssyn.
Innan vi gå att konfrontera tiden och kyrkan med varandra, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
