Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkan och tiden. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkan och tiden
emellertid ännu något bringas i erinran. Det bar hänt saker ocli
ting under de senaste decennierna, som kommit den sekulariserade
tidens människokult att förefalla en smula fadd. Denna stolta,
självhärliga civilisation liar visat sig vara betänkligt murken
invärtes. Världskriget, som rent tekniskt var en civilisationens
triumf, avslöjade katastrofalt lerfötterna, på vilken järnkolossen
var uppställd. Sedermera fick ju Nationernas förbund
restaureringsarbetet på entreprenad. Det är betecknande, att
folkförbundet officiellt byggde på gamla kristna idéer, som i verkligheten på
grund av sekulariseringen förlorat sitt underlag i det allmänna
medvetandet. Det var sådant som rätt och rättfärdighet,
förtroende och ömsesidig respekt. Man kan knappast beteckna detta som
annat än falskmynteri; ingen trodde nämligen längre på de
andliga värden, som med dessa ord uttrycktes. Alla trodde bara på
ett: Makten, symboliserad av kanoner och bombflygplan. Det var
dit den suveräna, av intet bundna människoguden hade kommit.
Händelseutvecklingen visar prov på en bister logik. Där de
gudomliga normerna sättas ur spel, tyckes äAren respekten för
människan med en inre nödvändighet gå mot sin upplösning. Ett
skolexempel kan med fördel hämtas från det land, där
gudlöshets-propagandan som mest energiskt bedrivits. Vågar någon efter vad
som hänt denna vinter i Sovjet-Ryssland påstå, att resultatet blivit
ett högre, friare människoliv, en ökad respekt för människovärdet?
Det Arore naturligtvis förfelat att vilja göra Stalins land till
något slags exponent för modern västerländsk civilisation. Fallet
liar emellertid intresse därför, att sekulariseringen här genomförts
radikalare än på något annat håll, åtminstone vad de ledande
grupperna beträffar. Ur denna synpunkt blottar det vissa
allvarliga realiteter, som vi måste behålla i minnet, om vi vilja ha
perspektiv över vår situation just nu.
Och därmed äro vi framme vid konfrontationen av kyrkan och
tiden och den ur denna konfrontation framsprungna frågan om
en kyrkans reformation. Delvis torde frågan redan genom det
sagda vara besvarad. Den omständigheten, att tiden blivit
främmande för kyrkan, innebär i och för sig inte någon som helst
anledning för kyrkan att förändra sitt budskap. Om tiden avsjälas
och alltså förlorar blicken för den andliga verklighet, som kyrkan
har att förkunna, är givetvis intet vunnet men däremot allt
förlorat, om kyrkan för att vinna tidens bevågenhet springer ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
