Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Lika lön och behovslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika lön ocli behovslön
lönepolitiska »proseminarium» och söka bedöma saken mera
allmänt. Alla ha klart för sig, att frågan om behovslöner är
synnerligen komplicerad; sålunda kan det knappast betraktas som en
rationell lösning att som regeringen tänkte begränsa barn tilläggen
till tre barn, då väl de verkligt stora familjerna om några behöva
lättnader. Behovslönen tangerar det svårlösta problemet om gifta
kvinnors anställning eller dubbellönesystemet. Den framkallar
spörsmålet, om den behöver tillämpas över hela linjen eller om
från tillämpningen kunna undantagas de högre tjänstemännen,
som ändock ha en marginal för utgifter till familj och barn. Den
upprullar frågan, för hur många år under barnens uppväxt- och
utbildningstid eventuellt lönetillägg skall utgå, en fråga som kan
vara desto väsentligare som kostnaderna för barnens fostran och
utbildning stiga med åren och kunna bli störst efter det barnen
fyllt 16 år. Den leder även till frågan, om differentiering av lönen
är den rätta metoden att lösa det allmänna samhälleliga problemet
om nationens fortväxt eller 0111 uppgiften icke bättre anstode
socialpolitiken. Framför allt framställer sig frågan, om
behovsprincipen blott kan inkomponeras i statens lönesystem eller om några
liknande anordningar för att tillgodose familjehänsynen borde
övervägas ävøn för de i enskild tjänst anställda.
Alla de antydda detaljproblemen ocli svårigheterna borde, tycka
många, omöjliggöra behovslönens införande i det statliga
lönesystemet. I grund och botten är nog frågan icke så enkelt
avfärdad. Redan den omständigheten att en majoritetsregering utan
reservation från någon av dess medlemmar ej tvekat inför
principen är ett betecknande tidsdrag. De orättvisor, som både
likalönen och den könsdifferentierade lönen enligt olika opinioners
ingalunda indolerita uppfattning skapar, garantera att frågan
kommer att hållas vid liv. Med ali sannolikhet kan intet så
stimulera agitationen för familjelönerna som ett omedelbart
riksdagsbeslut om likalön. Staten, som ej längre bävar för att in i
detalj reglera samhällslivet, kan också numera stödja sig på ett
vitt utbrett befolkningspolitiskt tänkande — ej att förväxla med
ett befolkningspolitiskt handlande — hos medborgarna. I en belt
annan mening än Ellen Keys har vår tid blivit barnens
århundrade, »Den demografiska kampen» — för att använda Mussolinis
élanspråk — fyller land efter land med stora inrikespolitiska
reformuppgifter. Vad som kommer att bli bestämmande är
säkerligen icke så mycket graden av svårigheter att genomföra behovs-
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
