Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - I yttrandefrihetens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
neil klyvning-, i det att ett parti av taktiska skäl och med hänsyn till
väljarnas eventuellt diametralt motsatta uppfattningar låter var och
en även i stora frågor rösta fritt. Visserligen torde riksdagsmännen
— som säkerligen ej ha mindre förmåga nu än förr att innerst inne
bilda sig en personlig uppfattning i frågorna — numera begagna
partimötena för att avge sina personliga vittnesbörd, fastän de
därefter av lojalitet mot partiet kunna avstå från att offentligt
tillkännage en avvikande, självständig mening. Men just denna moderna
lojalitet mot partiet i den offentliga debatten gör skillnaden mellan
förr och nu så påtaglig. Man märker de nya sederna bäst, om man
ställer frågan: hur många gånger händer det nuförtiden, att
riksdagsmän offentligt tillkännage en uppfattning, som icke blott strider mot
partiets officiella utan även står i strid mot de intressen, som
vederbörandes väljare eller starka grupper bland dessa hysa? Man kan
vända på satsen och så formulera frågan: hur ofta kan man bakom
ett dissentierande votum i en politisk fråga icke spåra ett sneglande
mot en viss väljaregrupp eller ett ombudsmannaskap för vissa starka
särintressen? Tilläggas må, att här icke kan vara tal om partiledarna,
eftersom man måste förutsätta att just de bestämma partiernas
ståndpunktstagande.
Våra dagars riksdag kan emellertid uppvisa åtskilliga
självständiga naturer. Hr Hammarskjöld har som »vilde» inga partityngande
engagemang, hr luthander ackorderar icke gärna med sin
övertygelse, hr Mosesson har övertagit greve Raoul Hamiltons roll att
genom att ta hälften från varje vilja lösa tidens problem,
bondeförbun-darna hrr Wallén, Nyblom, Andersson i Dunker med tillfälliga
förstärkningar levererade under förra riksdagsperioden ofta de få
röster, som socialdemokraterna behövde för att erhålla
andrakammar-majoritet, hr Lundstedt låter ingen makt i världen hindra sig från
att använda även den parlamentariska tribunen som plattform i
»kampen» för sina egna rättsidéer, hr Lindhagen, driven av fåfänga,
originalitetsjakt och en både roande och oefterrättlig spiritualitet,
försitter intet tillfälle att utvädra sin 1800-talsutopism, hr Wohlin älskar
alltjämt att ge sig ut på oratoriska raider i allsköns nya väderstreck
och överhuvud lia bondeförbundsprofessorerna i riksdagen ådagalagt
en demonstrativ obenägenhet för ett sinsemellan kollektivt tänkande.
Till dessa kunna läggas en del socialdemokrater av typen Branting—
Ström—Höglund—Hage, som gärna kokettera med några nyanser
blodrödare socialism än partiledningen består sig med. Naturligtvis
skulle listan kunna utökas, men uppräkningen är tillräcklig för
att fastslå, att självständigheten i allmänhet hänför sig till två
kategorier, dels det lilla fåtalet notoriskt självständiga, dels dem, som i
centergrupperna eller på socialistsidan bilda något slags
spaningstrupper.
En självständig natur i andra kammaren bör särskilt nämnas,
därför att hans namn nyligen blivit föremål för diskussion. Det är
fattigvårdskonsulent Verner Hedlund i Östersund. Denne socialdemokrat
väckte vid debatten 0111 resningsinstitutet stor uppmärksamhet för
235
17*- 37167.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
