Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hundra år grekisk arkeologi. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundra år grekisk arkeologi
Om någonting vittnar om klokhet och klar blick för uppgiftens
dimensioner och krav, när det gällde att inrätta sig för framtiden
och samtidigt bevara förbindelsen med den stora forntid, vars arv
förpliktade, så hava grekerna ali anledning att framhålla just
denna, den arkeologiska uppgiftens lösning. Grekland var ett litet
land med ytterst begränsade tillgångar. Dessa måste de närmaste
årtiondena reserveras för andra och praktiskt nödvändigare ting
än fädernas minnen. Det arkeologiska sällskapets startkapital var
en månatlig medlemsavgift av 5 lepta (= 4 öre)! Siffran är på en
gång ett vittnesbörd om de knappa resurserna och om den
hoppfulla föresatsen att åtminstone göra något. Det förtjänar att i
främsta rummet framhållas, att den unga grekiska nationen
genom detta arkeologiska sällskap visade sin vilja att bevara
sambandet med det Hellas, som fyra seklers turkiskt slaveri icke
förmått utplåna minnet av och förbindelserna med. Det grekiska
arkeologsällskapet var på sitt sätt den befriade nationens mest
nationella deklaration. Men liksom Grekland till icke ringa del
liade främmande åtgärder att tacka för sin frihet, så bevisade det
nystartade sällskapet snart nog, att det icke ämnade i inbilsk
självtillräcklighet lägga sig som en misstänksamt morrande
Ker-beros över det kulturarv, i vilket hela västerlandet ansåg sig liava
en andel. De materiella tillgångarna visade sig från första stund
vara så små, att Grekland aldrig skulle kunna på ett tillräckligt
värdigt sätt ensamt åtaga sig den väldiga uppgiften att främja
kunskapen om och vårda lämningarna av sin väldiga forntid.
Grekerna togo med glädje och tacksamhet emot erbjudandet från
främmande och bättre lottade stater att hjälpa till. Så blev den
grekiska arkeologien från början en av historiens vackraste
internationella vetenskaper ocli det grekiska arkeologsällskapet ett av
världens friaste och öppenhjärtigaste lärda samfund. Grekerna
hava genom att inbjuda praktiskt taget hela världen till samarbete
på sitt arkeologiska fält givit ett lysande exempel på storsinthet
och gästfrihet, till vilket näppeligen något annat land torde kunna
uppvisa motstycke. Vill man framleta ett bevis på att det
moderna Hellas, trots alla diskussioner om folkets ras- och
språkförhållande till antikens greker, må anses som »äktgrekiskt»,
skulle man knappast kunna finna ett starkare och mera vältaligt
än detta sällskap, där på en gång det nationellt grekiska och det
liela världen omspännande, kulturellt klassiska intresset liar
förenats. Så ungefär skulle Perikles’ idé och ord om Athen som en
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
