Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hundra år grekisk arkeologi. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V almin
skola för hela Hellas bäst kunna omsättas i modern praktisk
verklighet. I det grekiska arkeologsällskapets i Athen enkelt hjärtliga
och gästfritt öppna lokaler är verkligen envar välkommen, som
menar sig hava något att lära — sig själv eller andra — av allt
detta, som vi kalla hellenism i ordets rätta betydelse.
Så kom det sig, att vid grekernas sida en rad stater ställde upp
som arbetare i gudinnan Athenas — och, bokstavligen, även
Dionysos’ — igengrodda vingård. Först kommo fransmännen, som
redan nio år efter, 1846, grundade sin »École fraiieaise d’Athènes».
Tyskarna blevo bofasta 1874, just lagom för att kunna bereda sin
hittills trots allt ryktbaraste arkeolog, Heinrich Schliemann,
nödiga betingelser för en av alla tiders mest sagolika
upptäckar-bragder. Amerika, England, Österrike, Italien installerade sig i
institut och skolor. Den grekiska arkeologien blev omhändertagen
så villigt, att man ibland förvånar sig över att något kunde bliva
över åt grekerna själva att göra. Ty icke blott dessa offentliga
utländska institut fingo fria händer att rota i jorden och
självständigt förfara med den och vad de hittade däri. Även privatmän
tillätos under vissa villkor deltaga i denna ädla konkurrens. Den
frikostigheten är bl. a. orsak till att vårt lilla land också fått vara
med och det icke utan resultat. Redan 1894 börjar vår svenska
insats med Sanx Wides och Lennart Kjellbergs grävningar i Afidna
och på Kalaureia. Axel W. Perssons gärning är allom bekant, och
med namnen Asine ocli Dendra förknippa ej blott vi svenskar utan
också grekerna föreställningen om och minnet av betydande ocli
vackra insatser på den grekiska förhistoriens fält.
Messenien-expeditionens resultat hava likaledes blivit uppskattade av både
grekiska och andra arkeologiska fackmän.
Det så enkelt inrättade grekiska arkeologsällskapet har trots allt
kunnat glädja sig åt att icke blott deltaga i denna allt ivrigare
verksamhet utan också i många avseenden intaga en ledande
ställning. Man kan utan överdrift påstå, att grekerna själva hava
varit mest aktiva, att de hava nått de vackraste och viktigaste
resultaten och att de hava haft en lång rad framstående
vetenskapsmän bland sina egna. Sällskapet har icke blott inriktat sig
på fältarkeologien och utgrävningarna. Dess främsta uppgift liar
varit och är fortfarande den rent administrativa, men dessutom
har det åtagit sig den ytterst betydelsefulla plikten att i
möjligaste mån konservera de bevarade resterna. Dessutom utger
sällskapet en rad vetenskapliga verk. Turisten, som mer eller mindre
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
