Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hundra år grekisk arkeologi. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V almin
den i jorden, några antikviteter hittar man alltid. Grekerna hava
vetat om ocli uppskattat detta. Det är typiskt, att en av det
nystartade Greklands första omsorger var att vidtaga åtgärder för
fornminnenas vård. Man kände på sig, att däri låg ett slags
startkapital. Grekland befriades från turkarna i en från denna
synpunkt sett lycklig timma. Den antika fornforskningen hade redan
fått god vind i seglen. Italien var redan omhändertaget av
vetenskapen. För Grekland hade man också intresserat sig, men på ett
diskutabelt sätt. Namnet Elgin är där nere nästan lika förhatligt
som Königsmarck, trots att den förre sökte i bästa avsikt rädda
vad som fanns kvar av det tempel, den senare så obetänksamt
skjutit sönder. Greklands unge konung, Otto av Bayern, medförde
som arkeologisk rådgivare en fackman av stora mått, Ludwig
Ross. Denne bör inan troligen tillskriva förtjänsten av att hava
omintetgjort hovarkitekten Schinkels förslag att bygga landets
kungaborg uppe på Akropolis mitt ibland de antika ruinerna. I
stället fattades, enligt uppgift redan vid konungens första besök
på den heliga klippan, planen på att återuppbygga eller
åtminstone konservera templen där uppe. Främst inriktade man sig på
att återuppresa kolonnerna i Parthenon, ett arbete som föreföll
möjligt, eftersom längs nord- och sydsidan rader av
kolonntrummor lågo så som de fallit vid det olycksaliga bombardemanget
1687. Snart nog hade man en av nordsidans kolonner färdig.
Tyvärr gick det icke lika snabbt med de övriga. Hela nordsidan var
först klar 1929! Ross ägnade sin mesta tid åt uppgiften att
genomresa landet och upprätta förteckningar över vad som fanns och
kunde åstadkommas, ett ytterst viktigt och fortfarande nyttigt
företag. Han hade f. ö. en föregångare i detta sitt arkeologiska
arbete. Redan innan landet fick en konung, hade den under
befrielsekriget valde president Kapodistrias ute på ön Aigina låtit
bygga ett litet museum för de antika fynden där. Men Ross blev
snart, i likhet med många av utlänningarna, så impopulär, att han
redan 1836 måste lämna sin post. Året efter, 1837, togo grekerna
själva hand om den arkeologiska frågan. Ett litet sällskap
bildades, enligt somliga den 7 januari, enligt andra i april månad, i
samband med det grekiska universitetets grundande. Detta
sällskap, den grekiska arkeologhetairian, vars stiftande givit anledning
till dessa rader, firar alltså i år sitt hundraårsjubileum. Vi skola i
några snabba drag göra en översikt över vad detta grekiska
arkeologsällskap uträttat under det gångna seklet.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
