Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Kring dyrortsgraderingen av folkpensionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
än mellan de förra och något annat borgerligt parti; den faktiska
alliansen mellan socialdemokraterna och bondeförbunclet kunde
fortbestå, helst som socialdemokraterna i likhet med hr Möller i 1936 års
riksdagsdebatter gärna ursäktade bondeförbundet såsom varande icke
»socialreformatiskt» till läggningen. För hållfastheten av 1935 års
»samförståndslösning» låg dock något olycksbådande däri, att man
sökt komma förbi städernas, d. v. s. dyrorternas, ofrånkomliga
svårigheter genom att höja pensionstilläggen visserligen överlag men dock
främst med tanke på landsbygden, d. v. s. icke dyrorter.
Det är välbekant, att hr Möller icke försummade något för att
redan vid 1936 års riksdag genom ett nytt förslag om gradering riva upp
1935 års pensionsreform. Det är lika bekant, att statsministern sökte
frampressa ett jiositivt riksdagsbeslut genom att under avgångshot
göra graderingen till ett av bytesobjekten i försvarsfrågan. Hr
Hanssons sammankoppling försvårade obestridligen de eventuella
möjligheterna att nå ett omedelbart positivt beslut rörande pensionerna: dels
verkade rent psykologiskt hans hotelser och maktspråk irriterande,
dels var det för många förödmjukande att ingå på köpslagan om
försvaret, till på köpet när dess förstärkande även utan
socialdemokraternas röster kunde tryggas, och dels kunde hans kabinettsfråga på
dyrortsgraderingen rentav tänkas utlösa den effekten, att chansen till
att äntligen få ett regeringsskifte till stånd av vissa minister hugade
spekulanter ej ogärna utnyttjades — sådant har hänt förr, t. ex. när
justitiestatsminister Adlercreutz 1874 ställde kabinettsfråga. De
förstnämnda synpunkterna spelade härvid så stor roll, att den sakliga
tveksamhet i graderingsfrågan, som säkerligen fanns både inom högern
och folkpartiet, utåt mycket litet kom till synes. Den dåvarande
majoriteten i båda kamrarna kunde dessutom med styrka framhålla, att
den erfarenhet av den stora pensionsreformens verkningar, som vore
önskvärd att vinna innan graderingsfrågan på nytt prövades,
omöjligen kunde stå till buds innan pensionsreformen den 1 jan. 1937 trätt
i kraft; dessutom kunde det icke vara undanflykter, när
riksdags-majoriteten inför de starkt stegrade socialutgifterna förklarade sig
först vilja få en överblick över de kostnader, som den minst lika
viktiga aktiva befolkningspolitiken skulle komma att kräva. Den snabba
exekutionen — ungefär en halvtimme — som det av motormannen hr
Österström ledda sammansatta utskottet bestod regeringsförslaget,
kan visserligen förklaras av att frågan var uttröskad men torde
likväl utgöra ett oslagbart hastighetsrekord på »distansen» att avfärda
sådana sällsynta praktexemplar bland propositioner, som • en svensk
regering ställt kabinettsfråga på; det var dessvärre ett rekord, som
lämnade publiken kall, för att ej säga delvis avogt stämd.
Fortsättningen kan tecknas i ett par satser. Regermgsskiftet kom
till stånd, försöken att skapa en borgerlig samlingsregering eller
någon annan stark borgerlig koncentrationsministär strandade,
ministären Bramstorps tillkomst och verksamhet kunde icke hindra
bondeförbundet att vid valen göra mandatförlust och spred att döma av
valresultatet dessutom en missmodets anda bland de borgerliga som
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
