Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Kring dyrortsgraderingen av folkpensionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Kring dyrortsgraderingen
av folkpensionerna.
Den 15 febr. 1937.
Regeringens proposition om att utvidga
1935 års pensionsreform med en
dyrorts-gradering kunde redan vid avlämnandet anses parlamentaristiskt
säkerställd, och efter folkpartiets nyligen avgivna partimotion,
enligt vilken regeringsförslaget accepteras men graderingen föreslås
blott få tre års giltighet, torde riksdagsbehandlingen bli ett lekverk.
»Tredje gången gilt» blir för hr Gustav Möllers del således
slutresultatet av pensionsfrågans handläggning. Redan nu kan man därför
kasta en återblick på denna frågas lidandeshistoria, något som är av
visst intresse, eftersom det också är den svenska borgerlighetens.
Som bekant innehöll redan 1935 års regeringsförslag en
dyrorts-gradering, vilken då tänktes baserad på något lägre tilläggspensioner
än de 250 kr., som riksdagen sedan stannade för. Förhandlingarna i det
särskilda utskottet, vilket hade hr Pehrsson-Bramstorp till
ordförande, ledde i ett hänseende till allmän enighet: man var snart fullt
på det klara med att den tekniska utformningen av
regeringsförslaget i den del detta berörde dyrortsgraderingen var synnerligen
otillfredsställande och under alla förhållanden krävde en ny
utredning. Både landshövding Bernhard Eriksson — på sin tid ledamot
av pensionsförsäkringskommittén samt v. ordförande i det särskilda
utskottet — och hr Gustaf Möller lia under pensionsdebatterna i fjol
såväl i tal som skrift med stor öppenhet erkänt dessa stora tekniska
brister, och en hänvisning härtill är tillräcklig för att förklara, att
de borgerliga år 1935 ej rörande graderingen kunde gå
socialdemokraterna till mötes. Samtidigt härmed inriktade särskilt de
borgerliga lantmännen, inklusive bondeförbundets representanter, alla sina
ansträngningar att i stället för en dyrortsgradering genomföra en
allmän höjning av tilläggspensionernas storlek. Man skulle mycket
ha misskänt socialdemokraterna, om man trott, att de icke skulle
nappa på denna krok, givetvis i förvissning om att senare kunna
genomdriva dyrortsgraderingen, vilken i så fall genom att baseras
på högre tilläggspensioner skulle förbättra pensionerna även för
dyrorternas åldringar. Socialdemokraterna kunde med desto större
tillförsikt se framtiden an, som de hade lätt att peka på att den
Linnérska pensionsförsäkringskommittén förutsatt en låt vara lägre
baserad dyr ortsgruppering och därtill visste, att under
utskottsförband-lingarnas gång vissa borgerliga försök att nå en kompromiss enligt
dyrortslinjen allvarligt övervägts. Hur starka skäl hr Bramstorp än
kunde i motiveringen upprada mot dyrortsgraderingen, lyckades det
honom dock ej att hindra, att hr Möller lovade att komma tillbaka —
och det mycket snart — med graderingen. Genom att de borgerliga
enhälligt följde lir Bramstorp hade distansen mellan
socialdemokraterna ocli bondeförbundet efter pensionsreformen icke blivit längre
151
11 — 8770. Svensk Tidskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
