Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 febr. 1937 - Kring dyrortsgraderingen av folkpensionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
helhet, medan socialdemokraterna blott eggades till revanchehumör.
Arbetarepartierna kunde inregistrera sin stora valseger, tvivelsutan
i icke oväsentlig mån vunnen just tack vare pensionsfrågan; deras
agitationsmetoder härvidlag voro dessutom icke oklanderliga, ja så
skrupelfria, att det icke skulle förvåna, om det blivande
graderings-beslutet komme att utlösa större besvikelse bland landsbygdens
åldringar, vilka nu kanske gå och vänta på »Bättre pensioner åt de
gamla» — som det hette i rubrikerna — än den skall utlösa glädje
bland dyrorternas åldringar.
Under valrörelsen hade bondeförbundet låtit utsprida ett flygblad
— det upplästes i remissdebatten av hr Domö — som under rubriken
»Vad har bondeförbundet uträttat?» bl. a. innehöll följande punkt i
meritförteckningen: »att de medellösa och fattigaste i landet fått sin
pensionsfråga ordnad — och lika för alla oavsett stad och land —
utan orättvis dyrortsgruppering, som medfört en ytterligare förmån
för de i skattehänseende bättre lottade storstäderna. Denna fråga
föranledde den socialdemokratiska regeringens avgång, när denna
ej lyckades genomföra dyrortsgrupperad folkpensionering, varefter
bondeförbundet fick övertaga regeringsansvaret.» Tre dagar efter
valet hade hr Bramstorp fått en annan uppfattning om det »orättvisa»
i en dyrortsgruppering och till sina väljares förvåning accepterat icke
blott principen om dyrortsgradering utan även — som det sedermera
visade sig — hela regeringsförslaget så när som på en ren oformlighet
angående dyrortsindelningens giltighetstid. Trots hr Österströms
diri-gentskap i fjol och trots att inga hårdare än hrr Andersson i Rasjön
och Hamrin i fjolårets debatter kritiserade dyrortsgrupperingen liar
folkpartiet i år redan före utskottsbehandlingen skyndat sig att
falla till föga; visserligen kan, såsom en av partiets tidningar
anmärkt, partimotionen sägas ända till »klämmen» vara ett förord för
avslag och visserligen har partiet föreslagit lagens giltighetstid
begränsad till 1940, men ingen har väl ännu hört talas 0111 något sådant
socialpolitiskt »provisorium», som sedermera icke blivit permanent.
Vad högern beträffar, har denna icke i någon motion tillkännagivit
sin ståndpunkt.
Vi förstå mycket väl att partierna i vissa frågor ej få gräva ner
sig i ointagliga skyttegravar utan utsikt till ömsesidiga närmanden
eller till de kraftförödande stridernas avblåsning. Vi anse även, att
olika meningar i en sådan fråga som dyrortsgrupperingen kunna
försvaras och försvaras med giltiga skäl. Vi betona uttryckligen, att
vi anse den allmänna höjningen år 1935 av tilläggspensionerna
mycket behjärtansvärd. Vi erinra även om att striden här ej står så
mycket om hjälp åt dyrorternas åldringar — i våra dagar lämnas väl
ingen behövande ohulpen — utan om formerna för denna hjälp.
Enligt de borgerligas gamla linje skulle det t. v. åligga dyrorterna själva,
d. v. s. i huvudsak städerna, att genom kommunala pensionstillskott
eller eventuellt supplerande fattigvård lämna den nödiga
utfyllnaden, varvid staten genom skatteutjämning automatiskt finge hjälpa
de fattigare dyrorterna; även enligt regeringsförslaget blir en sådan
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
