Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalsvenskbyborna i Sverige. Av G. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. Malm
jordbruket. I avvaktan på att meningarna i övrigt skulle stadga
sig förmedlades byborna så fort som möjligt ut i arbetsanställning
i jordbruket, där det vid den tiden fanns relativt gott om platser,
ocli på våren 1930 voro alla arbetsföra utplanterade. Det var belt
enkelt nödvändigt både av ekonomiska skäl och för att pröva
bybornas duglighet och uppfostra dem, som ägde förutsättningar, att
sköta eget jordbruk under belt nya förhållanden.
Utplaceringen, som ordnades genom den officiella
arbetsförmedlingen och en inom Gammalsvenskbykommittén speciellt verksam
arbetsförmedlingsdelegation, är ett intressant kapitel för sig, som
jag emellertid här måste lämna åsido. Utplaceringen gick lugnt
och bra beträffande det alldeles övervägande antalet bybor. De
skötte sig bra, aroro flitiga och arbetsamma samt stodo väl hos sina
arbetsgivare. Många sparade ihop en slant. Men en mindre del,
kanske ett 10-tal familjer, voro oroliga för att ej säga bråkiga och
förorsakade ett otroligt besvär. Det torde säga en hel del, att alla
dessa tillhört den kategori, som sedan återvände till Ryssland.
Medan byborna på detta sätt skolades i det svenska lantbruket,
vann man också tid för organiserande av övriga erforderliga
åtgärder för bosättning av de bybor, som önskade stanna i Sverige.
Det ekonomiska underlaget för verksamheten anskaffades genom
en hösten 1929 ordnad nationalinsamling, som gav i runt tal 900,000
kronor, ett i och för sig vackert prov på svenska folkets offervilja
för ändamålet. Det utgör sålunda den summa, som Stiftelsen haft
att röra sig med för att ordna bosättningen i Sverige.
Beträffande linjerna för sin verksamhet fick Stiftelsen emottaga
många välvilliga råd, av vilka de flesta dock voro av den
beskaffenhet, att de av olika skäl ej kunde realiseras. Från många
framhölls sålunda önskvärdheten av att byborna fingo bosätta sig i en
samlad koloni, en ny Svenskby. Denna tanke var för det första
orealiserbar utan att man ginge till nordligaste Sverige, vilket för
dessa söderns barn var uteslutet. De skulle ju för övrigt framför
allt bli svenskar och ej förbli en för sig sluten etnografisk
märkvärdighet. En viss spridning av byborna bland övriga svenskar
var därför välbetänkt. Att köpa stora egendomar för att skaffa
nybyggda lägenheter med särskild byggnadstyp för byborna,
vilket från åtskilliga liåll påyrkades, var också ekonomiskt alltför
riskabelt.
Stiftelsen gick efter en omsorgsfull prövning in för det systemet
att köpa redan färdiga smågårdar, så småningom uteslutande en-
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
