Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Statskuppen i Bagdad - Intryck från Estland. Av Gustaf Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
full självständighet, är så omfattad, att en annan inställning
knappast kan tänkas lios en regering, som vill göra sig populär.
Så länge Bekr Sidqi följer denna kurs, föreligger ingen större risk
för komplikationer. Skulle han däremot sträva efter kronan,
riskerar han att mot sig få den övervägande delen av landets panarabiskt
inställda befolkning, för vilken namnet Ibn Sa’ud — Arabiens
uppbyggare oeh konung, på svenska glänsande skildrad i
Armstrong-Langlets bok Ibn Sa’ud — utövar en formlig trollmakt och som
endast väntar på den dag, då ett verkligt Storarabien under dennes
ledning skall förverkligas. Att motsätta sig utvecklingen i denna
riktning torde Bekr Sidqi icke vara mäktig: om han gör det, kan
mycket och onödigt blod färga Tigris gulgrå vatten rött.
Med anledning av ett på ledande plats i Svenska
Morgonbladet framfört angrepp mot kyrkoherde Nilsson i
Tallinn för hans inledningsbön vid Naryamonumentets invigning
gjordes för någon tid sedan i »Kustbon», estlandssvenskarnas
anspråkslösa men välredigerade organ, en gripande deklaration, som
säkerligen motsvarar uppfattningen hos flertalet av Estlands
befolkning. Den framställda kritiken vände sig bl. a. på känt pacifistiskt
manér mot prästens uppmaning till tacksamhet mot Gud för den
vunna segern. På detta svarades i Kustbon: »Denna tacksamhet är
icke en tacksamhet enbart för Karl XII:s bragd såsom sådan. Denna
är egentligen endast en av de många bragder, som under
århundradenas gång utförts i kampen om Narvagränsen. Men vad som bör
fylla våra hjärtan med tacksamhet är att den gränsen i denna dag
verkligen finnes. Sv. M. borde taga sig en funderare över vad denna
gräns betyder, framför allt ur religiös synpunkt, vilket väl närmast
torde intressera. Estlands kyrka vet, vad den gränsen är värd. Har
för övrigt inte också Svenska missionsförbundet en predikant
utskickad bit för verksamhet i Estland? Men då borde också dess
tidning förstå, att förutsättningen för denne missionärs verksamhet här,
liksom för ali annan offentlig religiös verksamhet i Estland, just
är Narvagränsen. Och vi tacka Gud för att det år 1918 i Estlands
bygder fauns modige män, villiga att gå ut och kämpa för sitt
fosterland. Utan blod kunde segern icke vinnas. Men vi föredraga dock
en sådan blodsutgjutelse framför det slag av blodsutgjutelse, som i
vår tid gått ut över Rysslands kristna!»
En lika gripande bekräftelse av det befogade i »Kustbons»
resonemang lämnar den ingermanländske prästen Kuortti i sitt år 1935
på Diakonistyrelsens förlag utkomna arbete »Präst, tvångsarbetare,
flykting». Med skrämmande realism redogör han för de ryska
myndigheternas utrotningspolitik mot den luterska kyrkan i
Ingermanland och de barbariska bestraffningsmetoder, som tillämpas mot dem,
vilka på andra sidan Narvagränsen fasthålla vid sina fäders religion.
Vad »Kustbon» i ovanstående citat uttrycker är helt enkelt det
estniska folkets känsla av oupplöslig samhörighet med den
västerländska kulturkretsen och dess beredvillighet att till varje pris där för-
832
Intryck från
Estland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
