Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Intryck från Estland. Av Gustaf Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
bliva. General Laidoner, den estniska statens representative
företrädare vid högtidligheten i Narva, hade säkerligen detta i tankarna,
då han begagnade tillfället att deklarera Estlands principiella
fredskärlek och därav följande obenägenhet för förbundspolitik i
allmänhet, samtidigt som han förklarade att »vi gå till strids endast om
någon skulle vilja angripa vårt land och vår stat och endast för
försvarandet av vår tillvaro, men då göra vi det lika tappert ocli
beslutsamt som Karl XII gjorde det».
För oss svenskar är det en glädje att konstatera, att man i
Estland är fullt medveten om vad Sverige i gångna tider betytt för det
estniska folkets kulturella inriktning. Genom de svenska vapnen
framflyttades gränsen mot öster, så att största möjliga trygghet vanns
för Finland och Estland, och den kunde sedan hållas under så lång
tid, att svensk rättsordning och svensk andlig kultur fick rotfäste bland
folket. När efter Rysslands och Tysklands sammanbrott i
världskriget förhållandena kring Östersjön ordnades upp genom nya
statsbildningar, var det ingen tillfällighet att dessas östgräns i huvudsak
kom att sammanfalla med den Gustav II Adolf utstakat i Stolbova.
Svenska resenärer i Estland av i dag få ständiga påminnelser om
de gamla förbindelserna mellan de båda folken. Vid
grävningsar-betena ute på det gamla slagfältet vid monumentet funno arbetarna
ett icke obetydligt antal svenska 1600-talsmynt och en del
granatskärvor, vilka fynd med stor sannolikhet kunna sättas i samband
med slaget. Bland nyssnämnda arbetare funnos två med de klart
svenskklingande namnen Kask och Järv. Ehuru namnen även kunna
vara av rent estniskt ursprung gjorde dock båda icke utan
stolthet gällande, att de härstammade från svenska knektar. Den estniske
officer, som demonstrerade Narvaslaget på invigningsdagen, bar
namnet Holmgren, som han sade sig ha ärvt från en underofficer
vid ett svenskt regemente på Karl XII:8 tid. Hundratals andra
exempel av motsvarande innebörd skulle kunna anföras. En djupare
rasbiologisk undersökning av det svenska inflytandet på den estniska
folkstammen skulle säkerligen vara av stort intresse. Då man vet,
att under våra många och långa krig på den östra fronten Estland
antingen var krigsskådeplats eller baseringsområde, där svenska
trupper så gott som oavbrutet uppehöllo sig, förefaller det sannolikt,
att de befolkningspolitiska konsekvenserna blevo desamma som efter
de nordiska vikingarnas påhälsningar i Normandie.
Om man således ur skilda historiska synpunkter torde kunna
härleda de numera starkt framträdande ömsesidiga sympatierna mellan
oss och esterna, så lia de även starka motiv av mera aktuell
karaktär. Sålunda är det ett självklart svenskt intresse av första
ordningen, att det estniska folkets förankring inom den västerländska
kulturkretsen måtte bliva så hållfast som landets utsatta läge
fordrar. Detta är den primära förutsättningen för att den ur svensk
synpunkt så gynnsamma nuvarande statsbildningen vid Östersjön
för framtiden kan upprätthållas.
Estland har under sin korta tillvaro som självständig stat redan
833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
