Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - I morgondagens skugga. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MORGONDAGENS SKUGGA
Av fil. kand. KARL-GUSTAF HILDEBRAND, Uppsala
J. Huizinga, I morgondagens skugga. En diagnos av
vår tids kulturella onda. Bemyndigad övers, av Signe
Psilander. Fritzes.
Om VÄSTERLANDETS låge blir allt ovissare, så beror det i
varje fall inte på bristande upplysning från de personer, som
man med hednaapostelns oefterhärmliga uttryck kan kalla för
denna tidsålders klyftiga män. Bland de på ett eller annat sätt
sakkunniga — och för övrigt också långt utanför deras krets •—
har man villigt behjärtat kallelsen att ge varning och tröst i
kulturkrisens väldiga sammanhang. Kanske kan det sägas, att det
flitiga skrivandet om ett andligt världsläge i allmänhet och in
abstracto ofta i sig självt är ett krissymptom snarare än en
verklig insats för att övervinna krisen. Det beror icke minst på den
alltmera bristande lusten och i många fall också bristande
förmågan lios tidens kulturskribenter att samla sig omkring
påtagliga och konkreta problem. Det skarpt fixerade och klart
avgränsade står ju överhuvudtaget lågt i kurs, och det blir därför både
lättare och angenämare att släppa alla hämningar och kasta sig
ut på allbegripandets formlösa vidder. Härmed är icke förnekat
— vad var och en vet — att vår kultur verkligen befinner sig i en
kris, till och med i en som gäller livet.
Mot professorn vid Leidens universitet J. Huizinga kan man
nu minst av allt rikta anklagelser för andlig grötighet eller
bristande ansvarskänsla. Ordet kulturpersonlighet — som i de sista
årens svenska språkbruk liar fått en allt mindre smickrande klang
— skulle såtillvida passa in på honom, som han verkligen är en
personlighet och verkligen har rätt att tala 0111 kultur. Hans stora
arbete om medeltidens höst, vars överflyttande till svenska för ett
par år sedan väckte berättigat uppseende, är och förblir en av de
omistliga böckerna, suverän i sin lärdom, sin stränga behärskning
av stoffet och sin varsamma men djupa inlevelse. När Huizinga,
i detta nu en av samtidens främsta humanister, inte har skytt
775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
