Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - I morgondagens skugga. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Gustaf Hildebrand
mödan att ge sig in i det profetiska följet, så är det tillbörligt
att man åhör honom med uppmärksam vördnad.
Hans bok är också på många vis rensande och klargörande.
Med en stilens aristokratiska knapphet, som är föredömlig,
förenar ban någonting av en diktares och skådares blick; man tar
inte heller miste på den manlighet, som hos honom förenar sig
med den lugna och humana livssynen. Hans framställning
formar sig väsentligen till en klagan över vad han kallar livets
barbarisering, den tilltagande grumligheten i intellektuella och
moraliska begrepp. Han upprepar med ofta slående formuleringar
ocli iakttagelser det kända talet om händelsernas ironi i den
europeiska upplysningens och folkbildningens historia: medan
vetenskapen har erövrat allt större vidder av kunskap och förståelse
och har fått allt bättre möjligheter att sprida sina rön till vida
kretsar, ha visdomen och det fria omdömet icke gått framåt utan
snarare tvärtom. Just de nya tekniska hjälpmedlen ha i många
fall verkat i diametral motsats mot vad man hoppades av dem;
i stället för att öka bildning och bildningsbegär ha de utträngt
det allvarliga läsandet och begrundandet till förmån för ett slappt
och passivt anammande, som sker utan möda och som därför inte
lieller kan leda till någonting produktivt. Löpsedlarnas
jätterubriker, det dagliga radioprogrammets växling av väsentligt och
oväsentligt, som man ofta åhör slappt och oavbrutet, filmens
alltför lättfattliga bildspråk, allt detta blir huvuddelen av den
andliga födan. Och nian vänjer sig mer och mer att reagera sömnigt
och rent instinktmässigt inför allt detta, hela ens andliga värld
blir till slut en samling enkla slagord, som man är oförmögen att
granska kritiskt och som förbindas med varandra inte med
tänkandets utan med associationernas hjälp. Denna det kritiska
omdömets fördunkling är en avgörande orsak inte minst till de
politiska massuggestionernas, den grova och brutala demagogiens
triumfer; heliga värden förrådas och störtas, därför att deras
egentliga innebörd längesedan har suddats ut i det allmänna
medvetandet. Som en hjälpare åt fördumningens och förvirringens
makter betraktar Huizinga de tidsströmningar, som i många
former och med skilda motiveringar öppet gå till storms mot
förnuftet för att i dess ställe söka närmare kontakt med själva det
oreflekterade livet, det irrationella, elementära och primitiva. Mot
det filosofiska försvaret för dylika strömningar riktar Huizinga
en vass kritik.
776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
