Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - En professor upplever sin samtid. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans åsiktsförändringar giva icke intryck av att vara frukten
av en inre kris och en allvarlig, hårt tillkämpad övertygelse.
Ibland får man känslan av, att hans livliga och impressionabla
intellekt snarare blivit offer för en mängd av nya intryck, vilka
det på ett beundransvärt sätt förmått att reproducera men vilkas
systematiserande överstigit krafterna. Sina sympatier har han på
senaste år ömsevis skänkt åt nationalsocialistiska åskådningar
och åt marxistisk historieuppfattning. Det är som om han tappat
sin egen kungsväg — utan att finna någon annan.
Med vemod finner man en man med hans intellektuella
utrustning summera dagsresultatet av sin utvecklingsbana i en
förvirrad och tvivelsjuk resignation, där registret över nuets
provisoriska resultat utgör det enda svaret. »En förbindande norm, en
förpliktande tradition äga vi trots allt icke.» Detta kan icke vara
en slutjusterad livserfarenhet hos den, som för svensk opinion
länge framstått som en av de främsta att föra oersättliga
traditionsvärden bevarade genom en orolig och jäsande tid, där det,
för att tillämpa ett uttryck ur den svenska litteraturens ståtligaste
tal, främst gäller att som Eneas ur det brinnande Ilion rädda
mänsklighetens husgudar. Vore hans utvecklingsgång slutgiltig,
innebure det ingenting annat än en intellektuell eller kanske
snarare en moralisk bankruttförklaring, komprometterande för
cessionanten men icke för hans andliga fordringsägare.
En beundrare av Fredrik Böök vägrar därför att i hans senaste
utveckling se annat än antitesen till en esteticerande och artificiell
konservatism, som byggts på de romantiska stämningarnas lösa
sand, en antites, som med hela sin inre styrka kräver att gå upp
i en högre och livskraftigare syntes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
