Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Hur skapas demokratiens »statsvilja»? Av Gunnar Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt en svensk radikal redaktör och riksdagsman alla utom vissa
lågt stående medelhavsfolk utan större betydelse. En sak var i
alla fall given, och det var att på det fundament, som en trave
skönt utsirade papper, s. k. författningsurkunder, bildade, skulle
en ny värld byggas, en värld, där rättvisa, fred, lycka och
ententens hegemoni alltid skulle bestå.
Att anhängarna av demokratien under dess genombrottstid
vägrade att i större utsträckning söka utforska, hur deras bärande
idé tedde sig, när den konfronterades med verkligheten, är helt
naturligt. Liksom i alla andra fall var huvudsaken, att den
förverkligades. Det kan dock betraktas som något underligt, att de
heliga formlerna förblevo hemliga även sedan de blivit
lagparagrafer. Det ligger något mystiskt över att de entusiastiskes skara
lyckades bibehålla greppet över sina anhängare så starkt, att
toleransens entreprenörer blevo intoleransens apostlar. Att den ansåg
det nödvändigt, beror väl helt enkelt på en stark misstanke om
att den demokratiska kyrksamheten icke i stora grupper
motsvarades av demokratisk övertygelse. Denna misstanke har i alla
fall i fruktansvärd grad besannats. Under alla förhållanden
lyckades den demokratiska ortodoxismens profeter göra det till
vedertagen trossats, att med en anhängare av demokratien menas
en person, som utan reservationer accepterar deras teser; den det
ej gör, är antidemokrat eller, som det efter 1930 heter, nazist, hoc
est en folkets fiende. Därmed lyckades de också effektivt
förhindra varje för en större läsekrets avsedd allvarligare diskussion
av de synnerligen allvarliga problem, som tillämpandet av den
demokratiska principen aktualiserat. Demokratien blev tabu.
Dess utgestaltning, dess reella form fann ett garde av
tempeltjänare, som med en ofta häpnadsväckande okunnighet om
sakfrågorna förenade ett förnämligt lager av pråliga klyschor. I
dess namn kunde och kan man göra allt. Demokratien fordrar
till exempel, att det lilla antal vildhjärnor, som låtit sig lockas
av tonerna från den svenska naziströrelsen, icke blott skola
allvarligt upptuktas utan även på grund av sin övertygelse skola
rensas ut ur fackföreningarna.
Ingen lär kunna påstå, att det engelska liberala partiet är
antidemokratiskt. Bekännelsen till demokratien kan väl sägas ha
gått detta parti i blodet sedan åtskilliga år. Efter dess
katastrofala nederlag i de val, som skapade förutsättningarna för den
nationella regeringen, började dock inom detsamma en tydligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
