Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning mycket stark. Bland ministärens imperialister var han den
främste — »with his best daemonic energy», säger John Morley.
Han skulle också förstå att driva England ut i kriget. När det
ödesdigra 12-slaget hade förklingat under hopplös väntan på
Tysklands svar på Englands ultimatum, såg Margot Asquith
marinministern försvinna genom dörren »with a happy face». Men
Englands flotta var världens mäktigaste — och den var redo. Den var
samlad till manöver, när stormmolnen började skocka sig, och den
blev på Churchills förslag icke demobiliserad. Edvard Grey ger
honom en välförtjänt eloge för denna sak och Churchill har själv
icke förringat förtjänsten av sitt ingripande.
Så började kriget. Det lämnade ingenting som det förut stod.
Asquith, Englands premier vid krigsutbrottet, blev störtad, med
bevarad moralisk integritet men med sin politiska auktoritet
allvarligt skadad; han skulle sedan aldrig återkomma i en engelsk
ministär. Lloyd Georges anseende var i nedan, när kriget hotade;
han skulle efter kriget framstå som den engelska segerns
organisatör. Churchills anseende hade nått sitt zenit, när kriget kom.
Antwerpen och Gallipoli betydde svåra militära nederlag för England
och svåra politiska kriser för Churchill. Och dock hade han
kanhända i bägge fallen letts av en riktig tanke, en tanke, som
förfuskats i utförandet. Han har själv givit goda skäl för sin ståndpunkt.
Churchill har berättat åtskilliga episoder från sina politiska
erfarenheter och militära äventyr under världskriget. Och i andra
engelska krigsböcker möter man Churchill i olika situationer och
bedömd från mycket olika synpunkter. Mest levande är kanske
dock en dagboksanteckning av Asquith från oktober 1914,
publicerad i dennes Memories and Reflections. Återkommen från
Antwerpen kommer Churchill upp till Asquith och ber denne att icke
se alltför konventionellt på hans framtid. Han hade nu smakat
blod och som en tiger törstade han efter mera. Han ville så snart
som möjligt bli kvitt sin ministerpost, som gav honom föga att
göra, och få ett militärt kommando. Tanken på Kitcheners nya
präktiga arméer lämnade honom ingen ro. »Are these ’glittering
commands’ to be entrusted to ’dug-out trash’, bred on the obsolete
tactics of twenty-five years ago, ’mediocrities who have led a
sheltered life mouldering in military routine’, etc., etc.?»
Churchills tal, säger Asquith, var »a ceaseless cataract of invective and
appeal». Han förklarade »that a political career was nothing to
him in comparison with miltary glory». Man kan icke misstaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
