Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Winston Churchill
Tillsammans med Lloyd George kämpar han 1909 tappert för detta
program, med mer eller mindre ärliga resignationshot. Plötsligt
går det emellertid upp för Churchill att det europeiska läget hotar
Englands gamla ställning, att de konservativas krav på engelska
rustningar har ett djupt berättigande, och han gör en
överraskande vändning från pacifism till militarism. Den av Tyskland
framkallade Agadirkrisen förmår Lloyd George, som ansågs vara
fredspartiets ledare i det
engelska kabinettet, till en
förklaring i Mansion House:
ett åsidosättande av
Englands intressen kunde icke
tillåtas; »peace at that price
would be a humiliation
intolerable for a great country
like ours to endure» (21 juli
1911). Churchill kunde icke
undgå att känna vilken
genklang dessa ord väckte hos
det engelska folket; med
betecknande iver skulle han
gå längre än sin vän och
framför allt skulle han taga
de militära konsekvenserna
av sin nya syn. I ett
memorandum lade han fram sina
åsikter rörande Englands
försvarsproblem. Någon tid
därefter får
inrikesministeriet och amiralitetet byta
chefer; Churchill blir förste amiralitetslord. Englands pacifister
och Tysklands imperialister jubla — ty de veta ingenting om
Churchills nya kurs. Under opposition icke minst från Lloyd
George, vars sociala politik Churchill givit sitt kraftiga stöd,
lyckas Churchill till sist genomdriva ett upprustningsprogram i
fråga om flottan, som skulle förmå de konservativa att förlåta
honom många äldre försyndelser. Samtidigt var han ivrigt
verksam för den liberala regeringens sociala och konstitutionella
reformförslag och stärkte därmed sin position i det liberala partiet.
När den stora krisen kom sommaren 1914 var Churchills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
