Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Den olymiska elden. Av J. C. - Olympiadens facit. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
nare tid från kyrkligt håll visats idrottsrörelsen, är enbart glädjande.
Kyrkans män ha i allt högre grad fått klart för sig, att idrotten
innesluter positiva värden, som icke få underskattas. På många håll är
idrotten ett naturligt led i det kyrkliga ungdomsarbetet.
»Samförståndskonferenserna» i Sigtuna ha icke heller varit utan betydelse.
Klokt nog har man där väsentligen inriktat sig på vissa praktiska
ting, hl. a. frågan om idrotten och söndagshelgden. Idrottsledningeii
har å sin sida visat förståelse för de kyrkliga synpunkterna. De
stora helgdagarna ha sålunda praktiskt taget frilagts från
tävlingar, och det är ingenting onormalt, att idrottsspel inledas med
en andaktsstund. Genom tidiga »idrottsgudstjänster» på
söndagsmorgnarna har man även mångenstädes sökt tillgodose behovet av
gemensam andakt för dem, som vilja använda så stor del som
möjligt av sin sparsamt tillmätta fritid till sport och friluftsliv.
Därbakom ligger den sunda och riktiga tanken, att idrottsmännen i
religiöst avseende äro tämligen likställda med oss andra, som ha sämre
muskler. Idrottens karaktär av mäktig folkrörelse kan emellertid
härvid kräva speciella åtgärder av praktisk art. Kyrkan bör göra
allt den kan för att på denna punkt möta tidens krav — inte
sur-mulet utan med förståelse och glädje.
Detta är en sak — en annan sak är att göra idrotten själv till en
religion. Det kan i så fall bara bli fråga om en religion, som
konkurrerar med kristendomen; den olympiska elden hämtades, som
bekant, inte från Det heliga landet. Kyrkans elasticitet vid
upptäckandet av religiösa värden utanför hennes egna murar må vara än så
beundransvärd. Risken är, att lion av idel tillmötesgående tappar
bort sig själv och det egenartade i sitt budskap. K. G. Hildebrand
har ett förträffligt ord om den saken i sin essäsamling »Kristna
perspektiv»: »Ali historisk erfarenhet visar, att kristendomen inte kan
uträtta någonting alis, om den inte kan vara sig själv; hur önskvärt
det än vore att kunna förändra sig efter de yttre lägenas
behjärtans-värda krav, så kan den kristna åskådningen icke gagna någon genom
ett sådant förändrande, ty det medför bara, att den förlorar ali inre
kraft och hållfasthet.»
På Olympia-stadions läktare i Berlin satt invigningsdagen Sten
Selander. Då kör och orkester framförde Händels Halleluja, började
han fundera över »ifall detta ändå inte smakar litet hädelse». Nåja,
reflexionen föranleddes ju närmast av sådant, som hotade »idrottens
idé» — »något som är släkt med chauvinismens, reklamens och
massdyrkans orena andar». Men var det inte också en känsla av att den
ur kristet segerjubel inspirerade hymnen verkade en smula hemlös,
där den dundrade ut över det olympiska altaret med Zeusflamman?
J. C.
Trots den oerhört skärpta konkurrensen »inkom»
Sverige vid Berlinolympiaden som sjunde land tätt inpå
Finland, Frankrike och Ungern och före bl. a. Japan och England.
Sjunde plats är en aktningsvärd position i ländernas idrottsliga rang-
594
Olympiadens
facit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
