Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Diktaturernas profiler. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diktaturernas profiler
industriförbund. Någon motsvarighet till riksståndet för
jordbruket utgöra de icke. Här har nationalsocialismen tills vidare
givit efter för de storindustriella kretsarnas motstånd.
På det kulturella området har däremot den fackliga
organisationen hunnit längre. Rikskulturkammaren med en rad
underavdelningar utgör på denna punkt organisationernas topp.
Likaså ha de fackliga sammanslutningarna inom den s. k.
»arbets-fronten» företagit en omorganisation av de gamla
fackföreningarna, så att de nuvarande arbetar- och
tjänstemannaorganisationerna närmare ansluta sig till de olika industrigrenarna.
Arbetsfronten jämte industriens, handelns och hantverkets
riksstånd utgöra i viss mån motsvarigheter ehuru ofullständiga till
de italienska confederationerna. Staten som samhälle har i
Tyskland hunnit längre än staten som hushåll. Någon motsvarighet
till korporationerna förekommer nämligen icke i Tyskland, om
man möjligen undantar jordbruksministeriet.
Däremot står det nationalsocialistiska partiet i samma
förhållande till det offentliga livet som det fascistiska. Man kan
måhända våga det påståendet, att kulturlivet och partiet i Tyskland
gå fram utefter två mera markant skilda linjer än i Italien. I
riksregeringen representeras dessa linjer av riksministrarna
Goebbels och Hess. Staten som kulturgemenskap och staten som
öde skall kanske här få två olika organisatoriska uttryck.
Den tyska staten är ännu i vardande. Men man kan dock
tydligt urskilja dess rötter i den nationalsocialistiska idévärlden.
Nazismen har icke på samma sätt som fascismen sprungit fram
ur arbetarrörelsen. Dess småborgerliga signatur är mera i ögonen
fallande. Kravet på en markant statsprofil har icke här spelat
samma roll. Korporatismen socialistiska tendenser hållas ännu
i bakgrunden. Å andra sidan har differentieringen på det
ideologiska arbetets område gått längre än i Italien. Där Mussolini
medvetet låter den flammande extasen drapera en kall beräkning,
där väver Hitler omedvetet samman realpolitiska motiv och
romantiska föreställningar. Det ligger något av den personliga
skillnaden mellan il duce och der Führer i italiensk och tysk
statsorganisation. För förståelsen av vad som sker i dagens
Europa blir det till sist också nödvändigt att känna till
diktaturernas profiler. De utgöra samma reflexer av djupgående
strömningar ocli viljeriktningar som de demokratiska statsskickens
skiftande former för balans mellan makter och intressegrupper.
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
