Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Diktaturernas profiler. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Engdahl
regeringen ocli korporationsrådet direkt under Stora Rådet.
Partiet förkroppsligar den åskådning, som genomsyrar den
fascistiska staten. Det utgör statens propagandamedel bland folket.
Dess riktlinjer äro grundvalen för folkets andliga liv. Press och
litteratur, konst och vetenskap, arbeta i viss mån i dess tjänst.
Partiet förkroppsligar staten som ödes- och kulturgemenskap.
I Tyskland har utvecklingen ännu icke bringat samma klarhet
i läget som i Italien. När förhållandena här hunnit stabilisera
sig, är det möjligt, att den italienska tredelningen inte visar sig
vara den bästa, när det gäller att fånga den tyska diktaturens
egenart. För närvarande kan man dock skönja mycket typiska
ansatser i de tre huvudlinjerna.
Den högsta tyska statsledningen är riksregeringen, vars chef
samtidigt liar övertagit posten som rikspresident. Vid sidan av
de äldre ministerierna har det nationalsocialistiska partiets
ledning infogats. Den ställföreträdande partiledaren är sålunda
riksminister utan portfölj. Inom regeringen har det kunnat
förmärkas en tendens till utbildandet av en inre cirkel.
Utnämnandet av Göring till en slags ekonomisk diktator med befogenhet
över de ekonomiska ministerierna, de senaste fullmakterna till
Goebbels, som gör honom till en sorts kulturell ledare med sådana
män som kulturministern Rust, kyrkoministern Kerrl och i viss
mån rättsministern Frank under sig, äro symptom i denna
riktning. Utnämningen av Blomberg till fältmarskalk ger
krigsministern en företrädesställning framför samtliga
försvarsgrenschefer. Arméns och marinens överbefälhavare ha samtidigt
erhållit riksministers rang, vilket i någon mån utökar den
egentliga riksregeringens antal.
Om den första av de tre grenarna, förvaltningen, är i Tyskland
ingenting särskilt att säga. Den kommunala självstyrelsen i
demokratisk mening har här liksom i Italien avskaffats.
Borgmästaren eller »Dorfschultzen» har en ledares befogenheter.
Likaså har ledarprincipen nelt genomförts inom ämbetsverken.
Korporatismen befinner sig i Tyskland blott i begynnelsen. Av
de s. k. »riksstånden», är det endast ett, som är fullt utbildat,
nämligen jordbruket. Under ledning av den unge
jordbruksministern Darré har en fullständig korporativisering ägt rum.
Vid sidan av jordbruket finns det även ett industriens, handelns
och hantverkets riksstånd. Men dessa organisationer äro blott
sammanslutningar av företag i stil med exempelvis Sveriges
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
