Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Regeringsarbetets ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
vilka senare närmare regleras i departementsstadgan genom
konungens beslut. I form av lagändring, således blott genom ett vanligt
riksdagsbeslut, skulle således för närvarande ett nytt departement
kunna skapas för ett aktuellt behov. Även om maximum tio
departementschefer skulle lagvägen ha fyllts, återstår utvägen att vid behov
omreglera departementen — t. ex. genom att indraga det lotteri- och
tippningsdepartement, som handelsdepartementet f. n. utgör — och
detta kan likaledes ske genom enkel lagstiftning utan någon
tidsödande grundlagsändring. Dessutom ger departementalstadgan
Kungl. Maj:t vissa låt vara begränsade möjligheter till omflyttningar
av ärenden mellan departementen.
Utan att undervärdera de synpunkter, som den i detta hänseende
erfarne lir Möller efter fem års regeringsverksamhet äger, kan man
starkt ifrågasätta lämpligheten av att — som hr Möller tydligt
önskat — lägga i regeringens hand rätten att tillskapa nya
departement. Ifall hr Möller åsyftat att i strid mot svensk tradition ge
regeringen obegränsad rätt att bestämma antalet statsråd, måste man
varna för faran, att en regeringschef inrättar ett särskilt
departement eller vidtar andra arrangemang blott för att tillfredsställa
partivänner, som eljest måst stanna utanför vid regeringsbildningen;
alltid torde motiv till införandet av specialdepartement kunna
förebringas. Gentemot förordet för flytande departementsgränser måste
dessutom fastslås, att vår förvaltning sedan gammalt uppbyggts på
principen om fast organiserade statsdepartement, en princip som
utan att hindra av tidsutvecklingen påkallade förändringar dock
givit en sällsynt stadga åt svensk statsförvaltning. Därjämte äro
gjorda jämförelser med andra länders friare regeringsorganisation
icke hållbara. De centrala ämbetsverken i Sverige befria
statsdepartementen, d. v. s. departementscheferna, från handläggningen av
en mångfald tillämpningsåtgärder, som i andra länder åligga
ministrarna; samma lättnad för departementscheferna har åstadkommits
genom tillfälliga, verkliknande förvaltningsnämnder, såsom
arbetslöshetskommissionen eller jordbruksnämnden. En tillfällig
ansvällning av aktuella frågor inom ett visst departement kan visserligen
göra arbetet betungande för departementschefen liksom för
departementstjänstemännen, men det skapar alis icke samma behov av ett
nytt departement och därmed rubbning av regeringsförvaltningen
som mestadels i utlandet.
Likväl förtjäna hr Möllers synpunkter att ej passera spårlöst förbi.
Det är ingen orimlig önskan, om en regering vill finna en
organisationsform, som möjliggör för den att inlägga största möjliga kraft
på lösningen av trängande viktiga frågor. Uppslaget tål att
fördomsfritt diskuteras. Befinnes en reform välgrundad, borde dock i stället
för ökning av departementens antal en höjning av konsulternas till
tre (eller fyra, om statsministern medräknas) förtjäna att tas under
övervägande. Stadgandet i grundlagen att två av konsulterna »böra
hava förvaltat civil beställning» skulle därvid kvarstå oförändrat för
att sålunda den tredje konsulten skulle kunna väljas även bland poli-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
