Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Den svenska gästfriheten - Regeringsarbetets ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som redan öppnats, då Kungl. Maj:t avslog de utländska
aktieägarnas ansökan om att få vara styrelsemedlemmar. Avslaget torde ha
motiverats med, att affären med hänsyn till de redan tillräckligt
många företagen i branschen vore obehövlig; vidare måste den med
nödvändighet komma att sälja huvudsakligen utländska varor, då de
flesta svenska damkonfektionsfabrikanter av sina kunder tvingats
att vägra leverans till företaget. Med nuvarande lagstiftning
föreligger trots Kungl. Maj:ts beslut intet hinder för företagets fortsatta
existens. Utlänningar kunna fortfarande inneha aktiemajoriteten; så
länge de ha pass, kunna de mycket väl tillbringa några veckor här
och dessemellan sköta affären per telefon från t. ex. Köpenhamn eller
Oslo. Säkert finns det någon, som under mellantiden är villig att
taga hand om rörelsen. Samhället står med andra ord maktlöst i ett
sådant fall.
Oviljan mot utlänningar riktar sig i detta fall givetvis ej mot
ansedda världsföretags Sverigefilialer eller annan önskvärd utveckling
av den internationella handeln. Den vänder sig blott mot dubiösa
företagare, oftast med någon liten rörelse, vilka ha för avsikt att
välja vårt land till ekonomisk operationsbas, sedan marken blivit dem
för het på annat håll. En skärpt lagstiftning i denna anda behövde
under sådana förhållanden ej medföra risk för utländska staters
repressalier mot våra exportintressen. Det viktiga och nödvändiga är,
att man i sådana fall, då ett ingripande till skyddande av vitala
svenska intressen påfordras, ej står utan lagliga medel att effektivt
hindra en ockupation på smygvägar av svenskt affärsliv.
Regeringsarbetets ordnande. Socialminister Möller har i Tiden — delvis med
instämmande av Dagens Nyheter — tagit till orda
för en mindre stel regeringsorganisation än vår nuvarande. Han
håller före, att regeringen själv bäst är i stånd att bedöma den lämpliga
uppdelningen av ärenden mellan ledamöterna, detta både med
hänsyn till ledamöternas fallenhet för olika slag av ärenden och med
hänsyn till tillfällig överhopning av frågor i ett departement. I
särskild åtanke har han socialdepartementets arbetsbörda under de
senare årens kamp mot arbetslösheten, och han hade önskat att en
särskild arbetslöshetsminister tillfälligtvis förordnats, allra helst som
arbetslöshetsåtgärderna fallit under olika departement. — »Intet
stats- eller samhällsintresse och heller intet enskilt intresse skulle
bliva i ringaste mån lidande på en dylik vidgad rörelsefrihet för en
regering att efter sina persontillgångar organisera sitt arbete.»
Hr Möllers kritik av stelheten förefaller i och för sig en smula
överdriven. Enligt grundlagen skall statsrådet bestå av lägst elva,
högst tretton — f. n. tolv — ledamöter; av dessa skola »lägst åtta, högst
tio» — f. n. nio — vara departementschefer och tre, därav en numera
i regel statsminister, vara konsultativa statsråd. Lagen om
statsdepartementen bestämmer inom grundlagens ram departementens
antal och angiver dessutom med några ord deras ungefärliga uppgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
