Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Dagens frågor - Talmansskifte i andra kammaren - En frondör. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 DAGENS FRÅGOR
socialdemokratiska representanterna har ytterligare ett namn saknats,
Nässjösnickaren hr Fast. Häröver behöver man icke förundra sig, då hr
Fast varken har hunnit klättra högt på karriärstegen — suppleant i
konstitutionsutskottet — eller tillhör de beprövade åldringarnas garde. Detta
till trots borde detta namn förtjäna uppmärksamhet. Hr Fästs säregna
begåvning graviterar mera mot talmanspodiet än mot statsrådsbänken.
Hans läggning är starkt formell, hans intresse för konstitutionella
problem har rikligen dokumenterats och hans kännedom om riksdagens
arbetsformer sträcker sig till de minsta detaljer samt är måhända kammarens
träffsäkraste och grundligaste. Hans personliga redbarhet synes höjd
över varje tvivel. Med hans val skulle kammaren få en talman, som
tvivelsutan skulle sätta in hela sin småländska energi och sin trägna
sam-vetsgrannhet på praktisk ändamålsenlighet och oantastlig grundlagshelgd
vid ärendenas föredragning. Han skulle visserligen starta utan den
grundfond, som en framskjuten politisk ställning och ålderns makt alltid
skänka, men det synes icke för djärvt att profetera att hans
ämbetsutövning snart skulle förskaffa honom den kvalitativa auktoriteten. Hr Fästs
namn vore nog förtjänt av att redan nu fördomsfritt övervägas.
Om ock inga generaliseringar äro tillrådliga, synas olika traditioner
utbilda sig kring talmanstillsättningarna i de båda kamrarna. I Första
kammaren har talmansstolen mestadels varit ett slags pensionsrum åt gamla
partiledare såsom Henning Hamilton, Ehrenheim, Lundeberg, Afzelius och
Vennersten — märk erbjudandet åt hr Trygger februari 1928 —, medan
endast Arvid Posse har representerat samma typ i Andra kammaren.
Speciella ordförandebegåvningar som Sundberg, Wijk, Herslow,
Swartling, Widén, Lindqvist och Viktor Larsson ha där i stället förhärskat;
även hr Bernhard Erikssons roll som ledande politiker hade övergått till
mera nominell, när hans förflyttning till talmansstolen för fem år sedan
skedde. Med den besynnerliga nedärvda dekapiteringen av talmannen
därigenom att denne icke ens äger rösträtt rimmar sig uppenbarligen
Andra-kammarsystemet rent principiellt bäst, hur likartat sträng båda
kammar-talmannens objektivitet i verkligheten än varit. Sker talmansskifte nästa
år, synes Andra kammaren i den föreliggande situationen med tillgängligt
personmateriel icke avvika från sitt underhusliknande system. Viktigare
än typvalet är dock att talmansinstitutionen inför de kommunistiska
oordningstendenserna kan tillförsäkras all auktoritet och objektivitet •— dess
bättre kan det sägas, att de farhågor i sistnämnda hänseende, som
uttalades vid debatterna om slopandet av konungens utnämningsrätt, icke
hittills besannats.
En gammal, fordom ofta citerad sats lyder, att den som icke
är radikal vid tjugo år har intet hjärta, den som icke är
konservativ vid femtio, intet huvud. Satsen uppfanns förmodligen till
försvar f or stormande unga rabulister vid mitten av förra seklet, men den
skulle väl behövas som tröst åt dem, som i våra dagar icke få äran att
räknas till »den unga generationen», som därför enligt den mest hörbara
riktningens utsago bära skulden för världskriget -— på vilket sätt, får
man ej så noga veta, men närmast låter det som om kriget skulle ha för-
En
frondör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
