Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Dagens frågor - En frondör. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 437
orsakats genom den konventionella sexualmoralen. Den som inte kan följa
ined i krumsprången, stämplas som dum och borgerlig; och gärna roar
man sig med att sätta likhetstecken mellan dessa båda begrepp. Med dessa
gälla om än något fåtaliga röster blandar sig de gamla åttiotalsradikalas
mera åskliknande stämma: konservativa och borgerliga äro de, som vilja
hindra föreningsfrihet och allmän rösträtt; därför ned med borgerligheten!
Också kan man på sätt och vis förstå, att dessa beteckningar fått en
i viss mån dålig klang. Det är ingen tacksam uppgift att försvara det
goda i vad som redan finnes; ty man blir lätt förblandad nied dem som
av egennytta eller andra ljusskygga skäl vilja försvara även de dåliga
sidorna hos det bestående. Skall med konservativ eller borgerlig menas
endast den, som anser allt vara bra som det är och som vill inhölja
samhällets brister i ett behagligt dunkel av intellektuell ohederlighet, då kan
till försvar för konservativ och borgerlig åskådning endast okunnighet
förebringas. Man skulle också för somliga av dess förespråkare önska ett
sådant intyg om okunnighet i yrket, som en av Kreugerkoncernens
direktörer skyndade sig att anskaffa, när firmans ruttenhet började bli uppenbar.
I sin för några månader sedan utkomna essaysamling »Borgerlig
livssyn -— kritik och försvar» sökte Carl Björkman göra sin
riktning den tjänsten att på ett par punkter skilja agnarna från vetet;
icke i avseende på dess officiella grundprinciper, ty om dem råder
knappast någon strid, främst därför att de icke tilldraga sig något egentligt
intresse, utan i frågan om deras praktiska tillämpning. Trots att han
själv är medarbetare i en ledande högertidning och trots att hans bok
utkom i Frontens Bibliotek, vågade han säga både meningsfränder och
motståndare en del ganska beska sanningar. Med frejdigt mod och med
obestridlig skicklighet vände han sin kritik mot alla håll, så att en eller annan
läsare rentav kunde komma att tänka på Disraelis berömda »I have made
up my mind to smash everybody!» Samtidigt som han i polemik mot
primitivism och bohemkult hävdade att den som lever utan religion, utan
klocka och utan almanack lever endast såsom på en slump, försvarade han
även mot kollektivismen kravet på att var och en i möjligaste mån skulle
få leva sitt eget liv och icke behöva existera som en termit i en
termitstack. I kapitlet om »Fången Blom» sökte han visa, att humanismen är
livstrons vän, icke dess fiende, och att tillvaron får sitt sanna värde endast
genom bådas förening; och hans försvar för släkttradition och
familjekänsla stod sida vid sida med en besk kritik mot den unkna och
beklämmande syn på sexualiteten, som kännetecknade den »viktorianska» eller
»oskariska» aerans borgerlighet. Även borgaren skall vara människa, men
därför behöver han icke längta efter att få leva som ett djur — så skulle
man kunna sammanfatta Björkmans ideal. Och i detta
Gustaf-Adolfsminnets år föres tanken tillbaka till den svenska storhetstiden: man
undrar, om det icke just varit det svenska 1600-talets förening av
storvulen kulturvilja och naiv glädje åt livet och striden, som föresvävat
författaren.
Trots allt måste det dock sägas, att det var de kritiska partierna i
boken, som gjorde det djupaste intrycket. Man kunde icke misstaga sig på,
att det var många års koncentrerad indignation, som här kom till uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
