Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Dagens frågor - Kring andrakammarvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den grupp väljare, som med rätta ansåg krisen fordra en fylligare
näringsrepresentation där en dylik kunde uppbringas, att i ett par län
inbördesstrider mellan kandidaterna själva icke kunnat stimulera väljarna
och att på högerns lista i södra delarna av landet förekommit ett par
ämbetsmannanamn, vilka måhända icke fullständigt motsvarat de krav på
försiktighet i merkantila engagemang, som man har rätt att ställa på en
folkrepresentant. Vissa lokala valledningar ha missbrukat den frihet vid
nomineringarna, som de ängsligt värnat mot den centrala partiledningens
inflytande. Utgången i vissa kretsar i år bör med avseende å
kandidatnomineringarna framstå som ett mene tekel för dem det vederbör. Detta
konstaterande hindrar dock icke ett erkännande av de goda nyförvärv, som trots de
många förlusterna varit möjliga; delvis om ock endast delvis böra dessa
kunna neutralisera den kraftnedsättande blodavtappning, som
högergruppen lidit och som främst markeras av namnen Otto Järte, C. Arv.
Anderson och Em. Björck.
Hur många de missnöjda hemmasittarna utgöra låter sig icke lätt
beräkna. Trots allt talar dock sannolikheten för att deras antal är mindre
än vad man på andra grunder kunnat förvänta. En viss vägledning
erbjuda nämligen valsiffrorna från de olika landsdelarna. Av de omkring
100,000 tappade rösterna tillhöra icke mindre än c:a 70,000 Götaland och
främst de lantvalkretsar, där högern under långliga tider haft ett säkert
fäste. I samma kretsar har bondeförbundet i stort sett haft en
motsvarande framgång. Bortser man från Västerbotten, där ingen
bondeförbundslista fanns för fyra år sedan, samt från Värmland, har högern
däremot i mellersta och norra Sverige i det allra närmaste hävdat 1928 års
ställning. Måhända är detta främst att tillskriva den mera omedelbara och
lokala reaktionen mot kommunismens vidrigheter; anmärkningsvärt är i
varje fall, att högern på ett helt annat sätt även gentemot bondeförbundet
förmått bevara sin ställning hos väljarna i dessa landsdelar än söderut.
Emellertid har bondeförbundets framväxt i de sydligare bygderna
obestridligt givit vid handen, att det överväldigande högermanfallet kommit
det andra konservativa partiet till godo.
Härigenom reduceras också omfattningen av den övergång från högern
till socialismen eller nationalsocialismen, som på sina håll otvetydigt
förekommit, särskilt inom den hårt trängda medelklassen. Den har säkerligen
haft större symptomatisk än reell betydelse. Det blir endast framtiden
förunnat att uppdaga, huruvida dessa strömkantringar äro krisfenomen
eller förebåda bestämda tendenser. Osäkerheten är desto större, som
problemet här berör främst de yngre väljarna, vilka redan av instinktiv
ungdomlig revoltanda kunna vilja bryta med äldre årgångar och gamla
åskådningar. Även om nationalsocialismens debut knappast kunde glädja »det
tredje rikets» svenska epigoner, bör man dock icke blunda för att blotta
förekomsten av en socialistregering kan ge denna va-la-banque-rörelse en
vind i seglen, vars inhöstande förvisso icke kommer att försummas. Rent
grotesk förefaller dock den svenska nazismens moraliska reaktion mot
det moderna ekonomiska samhället, när dess främste kandidat i en viss
krets enligt en morgontidnings avslöjanden visade sig genom egna
privatkapitalistiska transaktioner stå närmare Långholmen än Helgeandsholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
