Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Dagens frågor - Kring andrakammarvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOK 305
Ser man på mellanpartierna, har väl intet av dessa känt uppvaknandet
den 19 september raggigare än liberalerna, Deras hopp att bli ett parti
i stället för en friskara gäckades grymt. De stora liberala tidningarnas
vanmakt att påverka opinionen blev ånyo dokumenterad. I partilivet blir
nyliberalismen en alltmer fossil utfyllnad. Vågmästarämbetet synes
visserligen ligga inom räckhåll uti andra kammaren. Uppgiften torde emellertid
vara endast av teoretisk art, ty nämn de frågor, där
brödsädesprotektio-nisten Jönsson i Revinge, skarpsillsprotektionisten Osberg,
lönenedpress-ningsförespråkaren Carleson och den uppreklamerade
Göteborgsfrihand-laren Ekman hysa tillnärmelsevis samma åskådning!
De frisinnades hopkrympning fortsatte i det tempo, som den forne
partiledarens olyckliga mellanhavanden med Kreuger lät förmoda.
Snarast är man benägen att beundra den sammanbitna kraft, varmed denna
fraktion kämpat mot ett ogunstigt öde. Å andra sidan bibringas man en
allt bestämdare känsla av, att de frisinnades grundvalar utgöras av de
resterande, till ålder komna befolkningslagren från folkrörelsernas flydda
tid, samtidigt som ungdomen endast undantagsvis drages till detta f öga
idétyngda mäklande klokskapsparti. Partiet har med all sannolikhet en högre
genomsnittsålder än samtliga övriga partier; dödligheten är större än
»nativiteten», tillflödet av nya generationer. Det frisinnade partiets väg
synes vara den successiva nedsmältningens, långsam därför att människans
livslängd är ansenlig, men ofrånkomlig, så länge ingen transfusion av
friskt blod synes förekomma. Ålderdomssymptomen omvittnas ännu bättre
därav, att andra-kammarvalet icke bragte något nytt ansikte från det
frisinnade lägret in i riksdagen; det gamla gardet gallrades men ersattes
icke; det finns ingen plats för unga volontärer.
Bondeförbundet gjorde ungefär den partipolitiska markvinst, som
allmänt väntats. Måhända hade dess valmatematici spekulerat i större hausse
och högre utdelning av mandat. Detta är dock likgiltigt inför själva
faktum, att bondeförbundet nu hävt sig ur den stagnation, vari partiet under
ett tiotal år praktiskt taget befunnit sig. Dess vinster få tillsvidare
bokföras som kriskonjunkturvinster; framtiden får utvisa, om partiet är
mäktigt att bevara några bestående värden ur 1932 års valstrid.
Partiledarens framträdande omedelbart efter valutslaget har icke ingivit några
förhoppningar om att känslan för ansvaret växt i jämbredd med de
inhöstade mandaten.
Från allmänt konservativ synpunkt inger bonderörelsens tillväxt i och
för sig inga farhågor. Förvisso kan den fylla en landsgagnelig mission, så
sant som ett tillvaratagande av landsbygdsbefolkningens legitima
välfärdsintressen måste överensstämma med samhällets eget bästa. Men även med
risk att beskyllas för förmyndarfasoner av den sensitiva
bondeförbunds-pressen måste vi uttala några varningar och beklaganden. Den seger,
bondeförbundet tillgodoräknar sig, har knappast vunnits med ärliga
metoder. Det är till förtalets och skumrasktrafikens vapen, som agitationen
främst satt sin lit. Den mesta ammunitionen har förbrukats på de
partier, som tillsammans med bondeförbundet möjliggjort den vittomfattande
jordbrukshjälpen; i det borgerliga inbördesgruffet har just detta parti
gått i spetsen. Även om de ledande bondeförbundspolitikerna ej böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
