Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Strindbergs tredje äktenskap. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS TREDJE ÄKTENSKAP 201
Då hon vid påsktiden 1901 spelar Eleonora i Påsk skriver han
till henne ett brev, där han i innerliga ordalag antyder hennes
höga och hemlighetsfulla uppgift att vara icke blott
skådespelerska utan medlare i högre makters tjänst och tolkare av
lidandets mysterium: »Kan du i dag försona människorna med
tanken att en god Gud finnes — och det gör du, om du är mild
och icke sträng i dina tonfall! — så har du gjort en god
gärning, större än ett konstverk, om än aldrig så stort!–––Den
bortkomne Fadren vill bli föreställd för sina barn — Du har
fått den äran att återknyta — gör det värdigt, snällt och
vackert! Och han skall älska dig — oss!»
Störande episoder saknades naturligtvis icke, men de utlöste
icke som eljest Strindbergs raseri. I stället blev han
grubblande och nästan mild. »Kan jag, som Eleonora», skriver han,
»själv så olycklig, skänka andra lycka? Kunna mina lidanden
förvandlas i glädje åt andra’? Väl, så må jag lida då!» Och
med en karakteristisk bild, fångad med hans vanliga,
kamera-snabbt reagerande fantasi direkt ur den honom omgivande
verkligheten, fortsätter han: »Jag tänker på den svarta hemska
^lektricitetsmaskinen, som sitter nere i källaren på
Grev-Magni-gatan. Han sitter mörk i mörkret och mai ljus åt hela
kvarteret!» — Men mitt i de växlande stämningarna dyker den
obetvingliga ångesten för vad som skall komma plötsligt upp
med förnyad styrka hos honom, och han anar att förändringen
i hans liv icke kan bliva långvarig. Det är gripande att höra
honom viska: »Håll mig sällskap, tills mitt öde är fullbordat —
jag tror icke det skall räcka länge!» Svårigheterna före
giftermålets ingående, vilka betingades av vissa juridiska
formaliteter, sammanhängande med Strindbergs utomlands ingångna
andra äktenskap, ökade än mera hans irritation, och i breven
från dagarna närmast före vigseln talar en ängslan, som
vittnar om att de mörka andarna ånyo börja göra sig hörda i hans
inre. Och då äntligen förbundet beseglats kommo snart nya
svårigheter. De hemlighetsfulla makter, av vilka Strindberg
trodde sig ledd och behärskad, började spela in i de nygiftas
vardagsliv på ett ödesdigert sätt, och inom kort kände sig
den unga livshungriga skådespelerskan som bergtagen i den
åldrande diktarens avstängda och tysta eremitbostad. Bandet
mellan makarna började tänjas, men det brast icke ännu.
Dottern Anne-Maries födelse knöt dem åter närmare till varandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
