Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Riksbankens organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Diskussionen om riksbankens ledning, som framkallades av
händelserna i samband med guldmyntfotens upphävande i
höstas, har under senaste tiden skjutit ny fart, sedan en rad
riksdagsmotioner fört frågan om centralbankens organisation över från
tidningsspalterna till praktisk-politiska överläggningar inom den församling, som
enligt grundlagen är riksbankens principal.
Redan den omständigheten att från trenne partier framförts olika
reformsynpunkter på riksbankens organisationsproblem visar att den
nuvarande ordningen icke uppbäres av det förtroende, som man tidigare med
välvilja kunnat utläsa av tystnaden kring riksbanken. Granskar man de
tre förslagen närmare, iakttar man lätt, att dessa trots olikheten i de
före-slag-na medlen konvergera mot vissa gemensamma mål. Högermotionen har
sammanfattat svagheterna i den nuvarande centralbanksorganisationen i
trenne punkter: regeringens svaga inflytande med ett försvårande av
samarbetet mellan regering och riksbank som följd eller i varje fall som risk;
de nuvarande bankofullmäktigeposternas tillsättande efter politiska meriter
och fullmäktiges otillräckliga kontakt med de viktigaste samhällsekonomiska
intressena; det alltför oformliga tillvägagångssättet vid valet av
deputerade, vilket lägger och har lagt hinder i vägen för utseendet av lämpligaste
personer för de maktpåliggande direktörsbefattningarna. Som en fjärde
svaghet antydes även i högermotioneii bankoutskottets mindre kvalificerade
ställning som riksbankens huvudman, även om motionen på denna punkt
icke dragit ut konsekvenserna härav genom att påyrka en ombildning av
bankoutskottet eller en återgång till tiden före år 1909, då utskottets
bered-ningsuppgifter omreglerades. I de tvenne andra motionerna har något
eller några av nämnda moment varit vägledande för de framställda
reformförslagen. Bondeförbundsmotionen tar sålunda sikte på önskvärdheten av
bättre samarbete mellan regering och riksbanksledning, medan det Örneska
organisationsuppslaget baseras på behovet av ändringar i fråga om
deputeradevalet, bankoutskottets kvalifikationer för kontrollåliggandet och
riksbanksstyrelsens förbindelser med auktoritativa och ledande personer inom
de viktigaste grenarna av vårt ekonomiska liv.
Något bedömande av de föreslagna skiljaktiga utvägarna att uppnå dessa
delvis sammanfallande syftemål skall här icke ifrågakomma. I hög grad
blir organisationsproblemet en lämplighetsfråga, därest enighet orn
principlinjen kan bli tillfinnandes. I korthet kan man dock om de olika förslagen
framhålla, att högermotionen har styrkan att grunda sig på avgivna
sak-kunnigebetänkanden, att bondeförbundsmotionen genom att uteslutande
inrikta sig på att åstadkomma personlig kontakt mellan regering och
riksbank alltför snävt begränsat ett betydligt mera omfattande och vidlyftigt
organisationsproblem samt att hr Örnes motion synes offra alltför mycket
åt konstruktion och tyskeri för att kunna påräkna någon större anslutning;
hela den terrassformiga uppbyggnad, som han tänkt sig, ter sig på papperet
estetiskt tilltalande, men man kan med skäl tvivla på hållfastheten och
dessutom fråga, var ansvaret i verkligheten kommer att ligga i den projekterade
instansordningen. Högerförslagets karaktär av kompromiss eller rättare
sagt syntes mellan olika principiella synpunkter kan utgöra både dess
styrka och dess åtminstone skenbara svaghet.
Riksbankens
organisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
