Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Sverige i österviking. Av T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR. 107
terna, England och U. S. A. — möjligen även Ryssland — vilja aktivt
uppträda mot Japan. Den svenske delegatens röst blir under sådana
omständigheter »som fläderpipans drill mot braket av den äskande orkanen».
Finna Englands och Förenta Staternas ansvariga ledare, att de åt deras
vård anförtrodda intressena kräva ett ingripande, komma de att företaga
det, annars icke, fullkomligt oberoende av vad Sverige och därmed
jämnställda stater intaga för hållning. Däremot kan det för dessa makter vara
en fördel, om någon annan vågar sig ut på isen, så att de få se, hur hal
den är, och själv slippa bliva föremål för den japanska opinionens
förbittring med ty åtföljande konsekvenser. Och det må vara tillåtet att
fråga, om det är klok svensk politik att krafsa kastanjerna ur elden åt
dessa makter med risk att bränna fingrarna.
Vad det här gäller, är en världspolitisk motsättning, kanske den
viktigaste och skarpaste för närvarande. Det är motsättningen mellan det
överbefolkade Japan, som kommit för sent till 1800-talets stora utskiftning av
världen, och beati possidentes, England och Amerika, som sitta inne med
makten, guldet och härligheten, även om de på sistone något bleknat. Hur
utgången blir, kan ingen förutsäga — det kan hända, att Japan verkligen
kommit för sent, att dess förtvivlade försök kommer att slås tillbaka. Men
det som vi bevittna i Kina kan också vara inledningen till en ny epok i
världshistorien med helt ny maktfördelning. I vart fall kämpa här krafter
av helt andra mått än våra dagars Sverige. Och under sådana förhållanden
vore det snarast groteskt att se hr Ekman, Carl-Gustaf, som trafikpolis på
detta världshistoriska stråk med tummen i högsta hugg.
Men slutligen, om man nödvändigt vill se saken ur »Rättssynpuiikt»:
företräder Sverige verkligen den världshistoriska rättvisan, om det skrider
till den begärda aktionen i Geneve? Traktater ha brutits, men de
garanterade ett maktförhållande i Östern, som ej längre existerade. Vern handlar
klokast, den som söker låsa fast ett maktläge, som realiter sjunkit samman,
eller den som söker göra övergången till det nya så smärtfri som möjligt!
Och är det över huvud taget lyckligt att förläna sakrosankt prägel åt den
maktfördelning, som just nu existerar? En av folkförbundets uppgifter är
enligt pakten att giva tillfälle till en av politiska lämplighetsskäl betingad
revision av gällande territoriella och andra traktater på fredlig väg. Om
denna bestämmelse i fortsättningen liksom hittills blir fullkomligt illusorisk,
innebär detta en högst väsentligt ökning av riskerna för förbundet. Även
om Japan valt ett olyckligt sätt att hävda sina synpunkter, förefaller det
klart, att N. F. ej räddar situationen genom att helt enkelt återställa status
quo ante. — Konsekvensen av den lära, som nu predikas på torgen — om det
över huvud taget är meningen att taga några konsekvenser och ej endast
hovera sig som rättens ståndaktige tennsoldat — kan bliva, att den svenska
krigsmakt, som man nu vill förmena att upprätthålla lag och ordning i
eget land, i stället en gång offras i kamp för den polska korridoren eller
för Italiens välde i Sydtyrolen.
Bör Sverige i en östasiatisk fråga, där vi sakna varje eget intresse, låta
ett par stormakter använda oss som tillhygge mot en tredje? Eller tror
någon, att friherre Ramel kan hejda visarnas gång på världshistoriens
urtavla? T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
