Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Dagens frågor - Vår utrikes- och handelsledning under krisen - Sverige i österviking. Av T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 DAGENS FRÅGOR
män voro nödvändigare exempelvis hos polacker, turkar och mulatter än
uti centrum i Stockholm under pågående världskris.
Sverige i
öster viking.
Allt ivrigare röster höjas till förmån för en svensk aktion
mot Japan i den förestående urtima folkförbundsförsam
lingen. De, som fingo hjärtat i halsgropen vid blotta tanken på svenskt
stöd åt Finland, när det 1918 kämpade sin svåra kamp för västerländsk
lag och rätt, de kräva nu högljutt en hugstor handling. Och i de kretsar,
där man förnumstigt runkade på schaletterna åt talet om en svensk insats
till stabiliserande av det för oss förmånliga maktläget öster om Östersjön,
där pockar man nu på att Sveriges delegation skall peka ut den rätta vägen
för stormakterna. Själva regeringsorganet yrkar på att vårt ombud tungt
och fast skall slå sin hand i bordet i Geneve och tala om för denna
världens väldige, vad Sveriges folk och Sveriges riksdag känna och tänka inför
det som sker vid Wusung och Kiangwan. Sannerligen, skådespelet är
egendomligt, jå man skulle frestas att kalla det upplyftande, om man kunde
finna någon realpolitisk insikt bakom de yverborna orden.
Det som skett är, att Japan, avstängt från expansion till Amerika och
Australien, tvungits att söka utlopp för sitt övertryck i Mandsjuriet och
där investerat oerhörda kapital, som möjliggjort en enastående,
huvudsakligen kinesisk, immigration och skapat stora ekonomiska värden i ett förut
fattigt land. Den allmänna oredan i Kina har verkat hindrande på denna
utveckling, och efter växlande öden har slutligen Japan vidtagit
otvivelaktigt folkrättsstridiga åtgärder för att trygga sitt inflytande och
säkerställa ordningen. Ytterligare har saken komplicerats, sedan den japanska
aktionen utsträckts till Kinas ömtåligaste punkt, Shanghai och
Jangtse-mynningen, under folkrättsligt än betänkligare former.
Att Japan brutit mot åtskilliga trakt äts enliga förpliktelser, torde ingen
bestrida. Å andra sidan förefalla utländska sakkunniga rätt ense om att de
missförhållanden i Mandsjuriet, mot vilka den japanska aktionen i första
hand riktade sig, verkligen varit synnerligen grava. Ur realpolitisk svensk
synpunkt äro bägge dessa förhållanden rätt ovidkommande. För oss ställer
sig frågan: har Sverige något som helst intresse av ett aktivt ingripande
i denna sak? Att vi sakna varje materiellt intresse av en dylik aktion, är
en ren truism. Tvärtom torde det vara klart, att det för oss liksom för
världen i övrigt ur ekonomisk synpunkt vore till stor fördel, om ordnade
förhållanden skapades i åtminstone någon del av det forna kinesiska riket.
Att de kinesiska, generalerna och partierna gått bet på den uppgiften,
torde ingen vara hågad att bestrida; att japanerna hittills i allmänhet
lyckats väsentligt bättre, är lika otvetydigt. Och vidare: om vi ingripa mot
Japan riskera vi ekonomisk bojkott och andra trakasserier. Huruvida
detta är önskvärt under nuvarande tryckta tider för våra exportnäringar,
torde kunna diskuteras.
Nästa fråga: fyller en svensk aktion någon som helst uppgift? Även de
ivrigaste anhängarna av denna de yttersta dagarnas aktivism inom svensk
utrikespolitik torde nödgas medgiva, att det för framgången av en dylik
demarche är helt utslagsgivande, om de bägge andra stora Stillahavsmak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
