Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Den svenska penningkrisens historia. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns tyvärr ej alldeles långsökta anledningar att räkna
med möjligheten av en ogynnsam framtida vändning i Sveriges
ekonomiska utveckling. Men detta är ej vad frågan nu gäller,
ty nu talas det om vad som hittills har förverkligats, icke om
vad som kan komma att hända i en framtid. Och därvid har
penningkrisen icke givit anledning att revidera något så när
måttliga föreställningar om det svenska välståndets tillväxt
under efterkrigstiden. Hur skall penningkrisen då förklaras?
Den enda rimliga utgångspunkten för en riktig förklaring
utgör den stora internationella krisen, den väldiga depression
som satte in i flertalet länder på hösten 1929. I sin nyligen på
Nationernas förbunds uppdrag utgivna, ovanligt värdefulla
undersökning av depressionen, kallad The Course and Phases of
the World Economic Depression, har prof. Bertil Ohlin sökt
visa att bakslaget nu har varit på en gång starkare och
långvarigare än under flertalet föregående perioder av samma slag;
och även om sådana jämförelser nästan aldrig bli fullt
adekvata, kan det ej vara minsta tvivel om att det nuvarande
ekonomiska världsläget hör till de mest oroande som någonsin
i fredstid ha förekommit.
Det karakteristiska för Sveriges läge är nu att det från
början var nästan opåverkat av den internationella
försämringen. Skillnaden mot 1920 var i detta hänseende slående. Då
drabbades Sverige av depressionen med en dramatisk
våldsamhet som kom en ledande svensk industriman att säga, att
omslaget på hösten 1920 var jämförligt med när man drar ner en
ridå. Nu däremot kunde det sägas ännu på senvåren 1930, då
den utländska depressionen redan hade varat åtskilligt över ett
halvår, att endast två länder hade hållits utanför den, nämligen
Frankrike och Sverige. Det kan ej vara mer än en mening
om att detta i sig självt var en stor lycka för de från
ödeläggelsen förskonade; och i den mån det berodde på gynnsammare
grundförutsättningar behövde det ej utlösa några som helst
rubbningar. Men i den mån det åter förhöll sig annorlunda,
kunde Sverige icke förbli i oförändrad relation till andra
länder utan att övertaga en del av det ekonomiska tillstånd som
hade kommit att utmärka dessa senare, d. v. s. skärpa
depressionen här hemma. Därav följer icke — och det är en
huvudfaktor i tolkningen av det nuvarande läget — att det mest
välbetänkta nödvändigt skulle ha varit att ta denna konsekvens:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
