Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Litteratur - Siri Zöller och Boström. Av Ernst Logren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 LITTERATUR
beskriva, vilken jublande glädje jag kände, då jag såg dessa ord, vilka jag
genast fattade som den djupaste sanning.» »Nu kunde jag andas fritt igen,
ty i sin ursprungliga sanning var allt andligt liv och sanning. Allt som
hade liv och verklighet var sålunda även självständigt liv.» Allt som har
verklig existens, är individuellt personligt liv; »med min insikt om den
sanningen, att Gud är en oändligt levande enhet i en mångfald av andligt
liv, stämde även min känsla för sanningen överens. Därigenom, att min
förnuftiga tankes vittnesbörd även överensstämde med min känslas
vittnesbörd, förnam jag hela mitt personliga samband med sanningen i harmonisk
jämvikt». Detta blev en gång för alla den fasta punkten i hennes livssyn.
Boströms tanke uttryckte för Siri Zöller den känsla för sanningen,
»genom vilken hon en gång levat i omedelbarhet med Gud», den tolkade
hennes ungdoms religiösa upplevelse, gav »ett sant ehuru ofullständigt uttryck
för den omedelbara, oändliga gemenskap jag under några korta stunder av
mitt liv haft med. sanningen själv, genom min inre erfarenhet om
densamma». Den klara insikten om sanningens personliga liv såsom hela
världens oändligt förnuftiga enhet och grund utfyllde den brist hon djupt känt
i sitt religiösa liv, så länge hon endast fattat sanningen genom känslan.
Gud är det oändliga förnuftet, och ingenting annat finns till än de levande
personliga väsen, som ha del i Guds förnuft och vilkas enhet han är. Vi
kunna ej klart fatta sanningens väsen utan att fatta det både genom vårt
förnuft och genom vår känslas vittnesbörd därom i omedelbart och
obegränsat liv. Allt verkligt existerande är i sanning (d. v. s. inför Gud) ett
personligt väsen, som står i ett organiskt sammanhang med Gud, med sig
självt och med alla levande väsen.
Här inställer sig nu frågan om den andligt-personliga gemenskapens
gestaltningsformer av sig självt, och här är det Kristi person och liv få
sin betydelse. Vi ha alla fått en gemensam frändskap med sanningen
genom Kristi levande uppenbarelse i historien av gudsriket som lagen för allt
mänskligJi etsliv. Människorna dragas mitt i sin inbördes olikhet till
gudsriket genom att Kristi förverkligande därav i oändlig kärlek har gått in
i den mänskliga erfarenheten. Kristi kärlek till människorna och världen
berodde på att sanningen alltid levde i hans inre som »hans bäste vän och
Fader»; lydnaden för sanningens röst var behov i stället för plikt hos
honom; han kände däri igen sanningens lag att finna sin egen lycka genom
att leva för andras. Han kände sig uppfylla Guds vilja genom att leva
med alla människor, »för Sanningens skull», och så uppenbara gudsriket
för dem. »Kristus kan inspirera människor att försöka uppenbara
gudsriket för varandra, men ingen annan kan göra det så omedelbart
fullkomligt som han, lika litet som någon utan den största begåvning skulle kunna
utföra ett stort konstverk». För Kristus var Gud som personlighet och
kärlek en verklighet i alla livets förhållanden; som oändlig kärlek förenar
han oss alla, vi utfylla varandras brister genom kompletterande individuell
olikhet, och så kan Kristi fullkomlighet komma oss alla till godo. Världens
hela olikartade liv förbindes i sanningens liv.
Boströms lära om de moraliska personligheterna över den enskilda
människans sfär var en stötesten för Siri Zöller som för andra. Denna lära är
en alltför ensidigt tillspetsad reaktion mot Hegels lära om »den objektiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
