Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 NILS FORSSELL
ståndaren. Kort därpå utsättes en bataljon schweizare för
oväntad beskjutning från själva Louvre-palatset, dit några blusmän
trängt sig in. Schweizarna fly i vild panik och rycka med sig
övriga avdelningar, och hela den kungliga försvarslinjen böjes
tillbaka till Champs-Elysées. Paris är praktiskt taget förlorat
för Karl X.
Hur förhöll sig då månne konung Karl X borta i St. Gloud
under onsdagen den 28 och torsdagen den 29 juli, då hans krona
bokstavligen hängde på marskalk Marmonts värjspets? Gav han
kanske allt förlorat och beredde sig på att draga hädan ur landet?
Eller var det hans avsikt att först utrymma och sedan inspärra,
svälta ut och besegra Paris med stöd av den lojala landsorten,
alldeles som Thiers sedermera skulle handla gentemot 1871 års
kommunarduppror? Eller ämnade Karl nu omsider förhandla
med sina motståndare, avskeda ministären Polignac kanske för
en ministär Thiers och utbyta linjebanéret mot trikoloren? Att
börja med intetdera av allt detta, överhuvud taget ingenting alls.
Naturligtvis bestormas Karl X under dessa förtvivlade timmar
av olycksbud från Marmont, liksom härolderna i det antika
dramat oupphörligen förhöja den uppskakande spänningen intill
styckets fatala peripeti. Polignac och hans arma kolleger
anlända till slottet men be värdigas numera knappast med någon
uppmärksamhet. Då nyheten kommer om Marmonts trångmål under
onsdagen, blir Karl X:s svar: må upprorsmännen sträcka vapen,
så skola de erfara prov på min godhet! På aftonen var allt som
vanligt i St. Cloud, förtäljer de la Gorce. Den gamle kungen
spelar sin whist, kronprinsen spelar schack. Fönstren stå
vidöppna i den glödheta julikvällen. Vaxljusen flämta i luftdraget,
som är övermättat med dofter från parkens lindar.
Uppvaktningen befinner sig i andlöst avvaktande oro, men ingen vågar
störa Majestätet. Etiketten är den barrikad, som skyddar de sista
resterna av monarkisk värdighet. Men då och då brytes
tystnaden av ett dovt, respektlöst mullrande från Paris. Konungen
räknar halvhögt skotten: ett! två! tre! fyra! fem! men ändrar för
övrigt icke ett drag, icke en min. Whistpartiet slutas som vanligt,
det höga herrskapet går till vila i övliga solenna former, snart
ljuda vaktposternas avmätta steg i parken. Men ur fjärran stiger
det olycksbådande dånet som av en störtflod, vilken genom
sprängda dammar söker sig ett nytt utlopp.
Under torsdagen den 29 och fredagen den 30 juli ställdes emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
