Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDRAÅRSMINNET AV JULIREVOLUTIONEN 561
karaktär av laglighet, som anbefaller lydnad. Vad oss angår,
komma vi att resa motstånd. Det tillkommer Frankrike att
avgöra den gräns, till vilken dess motstånd kommer att sträcka sig».
Då denna proklamation på morgonen tisdagen den 27 juli genom
tidningar och affischer når allmänheten, är Paris ännu tämligen
lugnt. Marskalk Marmont har ett jämförelsevis lätt polisvärv
med sina soldater på boulevarder och torg. Men när Marmont
på aftonen den 27 juli lugnt kasernerar sina soldater, skymtar
liksom med ens ett underligt vibrerande liv i skymningen. Gator
brytas upp, barrikader resas. Det anonyma folkuppbådet rycker
in, där de parlamentariska deklamationernas yrkesmän tveka och
famla. »Blusmännen», arbetarna från manufakturer och
tryckerier, de torftiga studenterna från de tusentals kyffena i
Sorbonne-kvarteren stå med ens under vapen. Behärskade av stundens
bistra allvar låta de sig disciplineras av forna nationalgardister,
som lämnat sina anspråkslösa borgerliga yrken för att
återuppliva de slumrande minnena från de stora revolutionsdagarna. I
de sorlande hoparna skymta också här och var ansikten, som en
gång svärtats av krutröken vid Leipzig och Waterloo.
När solen gick upp över Paris onsdagen den 28 juli 1830, var
stadens utseende helt förändrat. Trikoloren utvecklas,
trummorna gå, stormklockan ljuder liksom förr i världen under
skräckväldets svarta dagar. Hotel de Ville och Nötre Dame hamna
snabbt i de upproriskas händer. Marskalk Marmont rapporterar
att revolten blivit till en revolution, men Karl X dröjer borta i
Paris’ omgivningar, i lustslottet St. Gloud, Marmont sänder ut
tre skilda stormkolonner för att i stadens centrala delar betvinga
motståndet. Förgäves, ty revolutionärerna lämna visserligen efter
hårt motstånd plats för trupperna, men blott för att när dessa
draga förbi, återuppbygga sina barrikader i soldaternas rygg.
Under allt detta är förplägnaden med mat och dryck lika
förträfflig på revoltmakarnas sida som usel för konungens soldater. Dessa
veta till råga på måttet ej, varför de egentligen kämpa mot egna
landsmän, medan frihetsparollen tänder en måttlös hänförelse
bland revolutionsmännen. Ej under att disciplinen sviktade inom
Marmonts leder och att stämningen står på nollpunkten, när
konungens soldater mot aftonen åter samlas omkring Louvren och
Tuilerierna och på Place Vendöme. Nästa dag, torsdagen den 29
juli, beseglades snabbt Marmonts nederlag. Två kungliga
linjeregementen, som posterats på Place Vendöme, gå över till mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
