Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDRAÅRSMINNET AV JULIREVOLUTIONEN 563
lertid Karl X obevekligt inför den hårda verkligheten av sina
truppers totala nederlag gentemot barrikadmännen. Många timmar
förspilldes nu på ett försenat, valhänt och utsiktslöst försök att
bilägga striden genom att tillsätta nya ministrar av liberal
bekännelse. Men hur skulle den gamle Karl X kunna hämta en
ny regeringsfullmakt och ny auktoritet ur revoltmännens händer?
Hur skulle Bourbonernas tron väl kunna draperas i trikolorens
nymoderna färgprakt? Med innerlig motvilja hade Karl X
betraktat blodbadet på Paris’ gator; till sin heder hyste han ingen tanke
på att fortsätta medborgarkriget ute i Frankrike. Så drog han
sig utan att ett ögonblick rubbas i sih protokollära etikett
tillbaka inför det alltmer överhängande hotet från våldsmakten.
Först bar det av till Trianon utanför Versailles, därpå vidare
till slottet Rambouillet. Men under allt detta rubbades Karl X
icke ett ögonblick i sin tro på sin ätts goda, legitima rätt.
Visserligen hade det omsider dagats för honom, att han och
kronprinsen av omilda öden nu skilts från den fäderneärvda tronen,
men detta gällde ju icke sonsonen, den lille hertigen av
Bordeaux. Som en offergärd åt Försynen abdikerade därför Karl X
och hertigen av Angouléme på Rambouillet på aftonen måndagen
den 2 augusti till förmån för Henrik V. Gardet paraderade till
häst utanför slottet, det kungliga baneret fördes utefter fronten
under ljudet av hurrarop — en sista, höstlig glimt av Tanden
regimes försvinnande söl spelade över sceneriet. Men redan nästa
dag förbleknade denna bräckliga kungaära i verklighetens kärva
och kalla belysning. Med brysk hänsynslöshet och fräckt
lögnaktiga uppgifter förmådde revolutionsregeringen Bourbonerna att
vika ur landet; det var ett spöklikt tåg liksom av skuggor ur det
förflutna. Den 12 augusti 1830 inskeppade sig Karl X och hans
hov i Gherbourg med destination till det England, som han nyss
trotsat i sin strävan att öppna nya koloniala banor för sitt
otacksamma franska fädernesland. Som hans eftermäle må trots allt
stå ett ord av de la Gorce: han avlägsnade sig som en fattig
man, men han lämnade efter sig ett Frankrike i rikedom.
En ny dag bräckte för landet, men icke i den radikala
republikens tecken, såsom blusmännen på barrikaderna hoppats, utan
till de handlande och vandlande oppositionella
parlamentarikernas favör. Visserligen fingo parisarna njuta av att se hertig Ludvig
Filip av Orleans hylla trikoloren; men att hans hjärta var långt
borta från drömmarna om inre jämlikhet och yttre bragd, skulle
inom kort över hövan bliva fulltygat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
