Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - Lord Grey och fåglarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 DAGENS FRÅGOR
att så är fallet med honom. Han är alltför försynt och taktfull för
att som Timon av Athen ropa till sina medmänniskor: »Ack, vore du
en hund! Då kunde jag en smula älska dig!» Han säger tvärtom
klart och bestämt ifrån, att en sådan uppfattning är smaklös. Men
man kan ändå inte lägga ifrån sig hans bok, där kvittrande småfåglar
och fjärran lockande storspovar lägga beslag på uppmärksamheten,
utan att känna, att här gör en man veterligt, att ett långt liv på det
brittiska imperiets höjder skulle varit av ringa värde, om skapelsen
varit tom på fåglar. Och om han också avstår ifrån att göra någon
jämförande värdebedömning mellan två moraliskt så olikartade
individer som rödhakesångaren och Mr. Lloyd George, så kan man i alla
fall inte tvivla på att han föredrar rödhakesångaren som
föredragshållare. Vilket ingalunda innebär någon ringaktning för Mr. Lloyd
Georges talekonst.
Det är en ofta upprepad sats, att detta är en stor tid full av små
människor. Ingen Luther stiger fram och dundrar till fromma för
samvetet. Samvetet intar ingen hedersplats. Dundrar man, så gäller
det annat. Men för det mesta dundrar man inte alls. Det är svårt
att få fram en ton av uppbyggligt och sant patos ur surret av
välsmorda arbetsmaskiner, som alla akta sig för varje liten individuell
skorrning, medan de natt och dag pusta i sin strävan mot de höga
målen effektivitet och funktionalism. Det är svårt att få fram
människan bakom all effektivitet. Först när man får veta, att hon inte
bara organiserat flottor och sanktionerat fördrag utan också spelar
polo och fiskar lax, kan man börja riktigt tro på henne. Det var
intet minus för lord Balfours politiska prestige, att han vid behov
kunde med benen sträckta framför sig sova igenom riksviktiga
debatter och hellre grubbla över några nya småsaker att pryda sin
salong med. Den gamle »tigern» skulle mista åtskilligt av sin
personliga pondus, om man ej visste, att han också var en så intresserad
trädgårdsmästare. Helt visst skulle de tamare arterna i vårt svenska
politiska Zoo icke heller förlora på, om de inför världen värdigades
visa, att de vore också något annat än politiska motionsfabrikanter.
Lord Greys fågelbok är ett starkt personligt dokument. Den har
inte mycket att säga om hur man axlar världslig storhet, men desto
mer om konsten att lägga den av sig. Det senare är sannolikt
betydligt svårare, i synnerhet när man gör det som lord Grey, älskvärt
och litet frånvarande, så som den vise handskas med det som är
fåfänglighet och ett jagande efter vind. Och han drar inte bara
en skyddande förklädnad över högtidsstassen, som han gör, när han
matar sina fåglar, han hör till en andlig skola, som aldrig tolererat
humbugen. Förr eller senare skall enligt David vår rätt gå fram
såsom middagens sken. Och som middagens sken eller snarare som
en blid eftermiddagssol, som ett återsken av den fridfulla kvällningen
över Fallodons park har lord Greys rätt gått fram. Inte så att han
fått någon högre rangplats som politiker. Tvärtom, belackare äro
hårda mot honom. De slå sig för sitt bröst och säga, att han var
ett vajande rö med ett Janusansikte, vilket är en ful och förbryllande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
