Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 12 april 1930
- Strindberg i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindberg i England.
När Bernard Shaw för ett par år sedan efter åtskilliga
om och men verkligen förmåtts att emottaga det
Nobelpris Svenska Akademien räckte honom, lät han sig angeläget vara att
inför all världen betona, att han accepterade den erbjudna belöningen
ingalunda för den litterära hederns eller den ekonomiska fördelens
skull utan endast och allenast för att visa den prisutdelande
institutionen och samtidigt också det svenska folket en courtoisie.
Naturligtvis låg det en god del affektation i detta Shaws handlingssätt, om
det också å andra sidan må erkännas, att det för en författare, som
i likhet med honom alltid konsekvent förnekat möjligheten av och
rätten till absoluta litterära värdesättningar, kanske kunde kännas i viss
mån obehagligt att till sin egen förmån godtaga en dylik, helst som
det ifrågavarande beloppet, om än efter svenska förhållanden högst
ansenligt, dock knappast torde spela någon större roll för Shaw, vilken
med sin enorma, ständigt växande läsekrets förtjänar en förmögenhet
var gång han sätter pennan till papperet. Hur som helst blev
resultatet av prisutdelningen avgjort förmånligt, i det att Shaw bestämde att
hela prisbeloppet skulle användas till grundande av en stiftelse,
benämnd The Anglo-Swedish Literary Foundation, vars uppgift skulle bliva
att verka för åstadkommande av goda engelska översättningar av
betydande svenska diktverk samt att i övrigt på lämpligaste sätt
stimulera den engelska publikens intresse för Sverige och dess litteratur.
Som ledare för stiftelsens verksamhet lyckades man vinna den
framstående litteraturhistorikern och germanisten professor J. G.
Robertson, bekant bl. a. för sin förträffliga, nyligen till svenska
översatta monografi över Goethe, varjämte även Sveriges sändebud i
London frih. Palmstierna tagit aktiv del i dess arbete. I första hand
har man inriktat sig på att göra August Strindberg bekant i England
— förklarligt nog, då ju Strindberg är den moderna svenska
litteraturens obestridda centralfigur och dessutom i närvarande stund utan
tvivel äger större förutsättningar än någon annan svensk författare att
intressera den europeiska opinionen. Förra året utkom en volym
dramer, innehållande Påsk, Dödsdansen, Spöksonaten och Drömspelet.
För kort tid sedan har denna nu kompletterats av en annan, där
Lycko-Pers resa, Fadern, Fröken Julie, Leka med elden och Bandet
framträda i engelsk form, och enligt vad stiftelsens ledning meddelar
är ytterligare ett band under arbete, vilket skall innehålla Mäster Olof,
Gustaf Vasa, Erik XIV och Folkungasagan. Språkligt sett synes
översättningen hålla provet även inför en relativt sträng granskning. Att
detaljer finnas, som man skulle önskat annorlunda är ju ofrånkomligt,
då det gäller en författare av så utpräglad stilistisk egenart som
Strindberg, men i stort sett är översättarnas arbete i hög grad
erkännansvärt och vittnar förmånligt ej blott om deras kompetens utan också
om deras intresse för uppgiften. I och med publicerandet av dessa
tre volymer är Strindbergs dramatiska produktion i ett på det hela
taget mycket tillfredsställande urval tillgänglig för den engelska
allmänheten. Att härvidlag minister Palmstierna utfört en betydelsefull
gärning är obestridligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0223.html
