Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Strindberg i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om det mottagande som kan förväntas komma Strindberg till del
inom det engelska språkområdet är det givetvis ännu för tidigt att
yttra sig. Att han skulle bliva annat än en sporadisk gäst på de
engelska scenerna torde emellertid knappast vara att förvänta, då
teatern i England som bekant är övervägande rent kommersiellt
inriktad och följaktligen icke har möjlighet att offra något arbete på
framförande av verk av litterärt snitt med oviss resonans hos den stora
publiken. Däremot förefaller det väl tänkbart, att de talrika
amatörsällskap, som sedan länge florera både i London och i de övriga
större engelska städerna, med tiden kunna komma att få blickarna
riktade på den Strindbergska dramatikens möjligheter. Att författaren
därigenom skulle utlämnas åt den sceniska dilettantismen är icke alls
säkert, ty flera av dessa sammanslutningar av icke-yrkesmässiga
skådespelare stå i själva verket på en ganska hög ståndpunkt och företräda
en aktningsvärd både litterär och scenisk kapacitet. Det var sålunda
ur ett dylikt amatörsällskap, The Pilgrim Players, som den
sedermera under Barry Jacksons och John Drinkwaters ledning så berömda
Birmingham Repertory Theatre utvecklade sig. Långt ifrån otänkbart
är följaktligen att Strindberg, om han upptages av den engelska
amatörteatern, kan komma att spelas i fullt acceptabel form, om också
av naturliga skäl publikens antal under dylika omständigheter alltid
torde hålla sig inom relativt snäva gränser.
Ett belägg för det oförtydbara intresse, varmed man inom litterära
kretsar emottagit försöket att introducera Strindberg i England, utgör
en stor artikel i detta ämne, som för någon tid sedan stod att läsa
i Times Literary Supplement, denna utomordentliga publikation, som
väl numera får anses intaga det obestridda hedersrummet bland
världens alla recensionsorgan. Författaren — anonym, som seden i
tidskriften bjuder — analyserar med påfallande skärpa och klarhet den
engelska kritikens hållning gent emot Strindberg och betonar, att man
härvidlag har att räkna med en hel rad av faktorer, vilkas
bestämmande makt icke minskas därav att de i regel måste betecknas som
särdeles irrationella. När tillräcklig tid förflutit efter en författares
död, säger han, kommer regelbundet i England det ögonblick då
opinionen bestämmer sig för att antingen räkna in honom bland de
levande, av hela folkets sympatier omhuldade diktarna, vilkas rykte
och popularitet icke äro underkastade någon växling, eller placera
honom på den litteraturhistoriska berömmelsens ödsliga piedestal, där
blott männen av facket då och då göra honom sin kyliga uppvaktning.
Hur detta val träffas är icke lätt att säga, ty värdesättningen är i
regel ytterst oberäknelig. Den utom England så högt beundrade
Byron har aldrig blivit någon favorit hos den engelska publiken, då
däremot en författare som Charles Lamb, vilken utom Englands
gränser knappast är känd mer än till namnet och i varje fall aldrig
blivit läst, bibehåller en från generation till generation orubbad
popularitet och ständigt utkommer i nya upplagor. Samma förhållande
som här gäller också i fråga om främmande författare, och givet är
att Strindberg icke precis kommer att draga fördel av detta sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
