Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1928 - Viktor Rydbergs-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 DAGENS FRÅGOR
sam formel. Tanke står alltjämt mot tanke, hugskott mot hugskott,
teori mot teori. Den klassiska svenska liberalismen, som i S. A. Hed-
lunds myndiga och självmedvetna gestalt trädde honom till mötes,
gav honom hans optimism och hans tro på utvecklingen. Goticismen,
som trots Götiska Förbundets upplösning levde kvar i vida kretsar
och som alltjämt hade sin på en gång vördnadsbjudande och bisarre
Don Quijote i den riksbekante Ydredrotten Leonard Fredrik Rääf, gav
honom bottensatsen i hans patriotism. Traditionerna från det slu-
tande 1700-talets revolutionsbeundran återklinga i hans hyllningar för
de stora folkledarna, hjältarna och martyrerna, som offrat liv och
lycka för de smås och svagas sak. Men romantiken med dess pla-
tonska evighetslängtan, som han redan på skolbänken lärt sig känna
och älska hos diktaren av Liljor i Saron, bibehöll trots allt detta dock
sin makt över hans själ. Och med romantiken följde ett inslag av
världsfrånvändhet och pessimism, som egentligen mycket illa rimmade
sig samman med den Hedlundska samhällssynen. Men det samman-
hållande elementet i det hela, det som gör att icke Viktor Rydbergs
åskådning faller sönder i oförenliga fragment, utgöres av hans starka,
på grundval av kristendomens etiska idel utvecklade rättfärdighets-
känsla. Ofta har det och med allt skäl påpekats, vilken dominerande
roll känslan för rätten av gammalt spelat i den svenska folkkaraktären.
Det är exempelvis alldeles omöjligt att verkligen förstå en författare
som Strindberg utan att taga hänsyn till detta nationella lynnesdrag,
fastän det hos honom framträder i karikerad form, förvrängt och
vanställt av ett sjukligt tankeliv. Hos Viktor Rydberg framträder
däremot rättfärdighetskravet renat och förädlat. Det är detta som
från början bestämmer hela hans syn på tillvaron. Icke så som skulle
han hylla en rent abstrakt och mekanisk jämviktsteori, enligt vilken
allting i livet skulle straffas eller belönas efter evigt bestämda mått
och vikter; en dylik uppfattning var honom mera främmande än nå-
got annat. Nej, vad han hoppades på och längtade efter var att mänsk-
ligheten under sin mödosamma vandring så småningom skulle ledas
hän emot en livsform, som skulle förverkliga kravet på rättvisa åt alla,
där icke den svage skulle förtryckas och förtrampas och där våldets
makt skulle ersättas av den ideala, upphöjda rättens. Söker man i
äldre svensk litteratur efter en anknytningspunkt till detta Viktor Ryd-
bergs samhällsideal kan man peka på Tegnérs Fridsröster, där en lik-
nande tankegång kommit till synes. Men hos Tegnér är tonen mera
präglad av det adertonde århundradets allmänna stoiskt färgade resigna-
tion. Hos Viktor Rydberg får tonen en skarpare och djärvare klang.
Då han slungar sitt spjut är det enligt hans egna ryktbara ord i kri-
garens lovliga avsikt att såra och döda. Men det är icke i våldets
utan i rättens namn som han strider, och varken åren eller hans allt
mera befästade och auktoritativa ställning förmådde dämpa detta lidelse-
fulla rättfärdighetskrav i hans inre. Till slut blev det därur som hans
största dikt, Den nya Grottesången, växte fram. Här förverkligade
Viktor Rydberg sitt ideal: diktaren blev en profet i rättens tjänst, en
taleman för de eviga värdena gentemot en tid, som syntes vilja glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
