Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1928 - Viktor Rydbergs-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 581
Viktor-Rydbergs- Man kan icke misstaga sig på uppriktigheten av den
minnet. värme, varmed Sveriges folk upptagit förslaget att
fira hundraårsminnet av Viktor Rydbergs födelse genom en gemensam
manifestation, avsedd att åstadkomma en Rydbergiansk professur i
klassisk litteratur och kulturhistoria vid Stockholms högskola, det läro-
säte där diktaren själv under den rikaste och mest fruktbringande
perioden av sin levnad var verksam. Under uppropet läsas namn på
personligheter av den mest skilda åskådning, som lagt meningsskilj-
aktigheterna å sido för att förenas kring Viktor Rydbergs minne.
Likartat har förhållandet varit i fråga om pressen; överallt har
organisationsarbetet för insamlingen mötts av den starkaste sympati.
Också den lilla Viktor Rydbergs-utställning, som anordnats i Kungliga
Bibliotekets visningssal, har varit föremål för ett oväntat livligt intresse
från allmänhetens sida — oväntat så till vida som det utställda mate-
rialet knappast kan sägas utgöra någon direkt lockelse för ögat, ty
Viktor Rydbergs verksamhet inföll under den svenska boktryckar-
konstens järnår, och svårligen kan man leta upp något i avseende på
utstyrseln .:mera smaklöst än de samtida upplagorna av hans arbeten.
Allt detta i förening lär oss emellertid att Viktor Rydberg verkligen i
en alldeles särskilt hög grad kommit att växa sig in i vårt folks med-
vetande. Han är allas gemensamma egendom, så som ingen svensk
diktare utom Tegnér och Selma Lagerlöf varit det — mer än Geijer,
mer än Snoilsky, mer än Strindberg, mer än Runeberg. Han är oom-
tvistad klassiker men ändå läst — något som efter vad erfarenheten
ger vid handen är långt ifrån vanligt.
I själva verket måste det betraktas som ganska egendomligt att
Viktor Rydberg nått en dylik undantagsställning, ty hans författarskap
är ju icke alls särdeles populärt och anpassar sig i intet hänseende
efter de bredare lagrens bildningsbehov. Tvärt om har han i alla
sina verk hållit sig på en nivå som — alldeles bortsett från idéinne-
hållet — redan genom motiven och stilen ställer stora krav på läsaren.
Om det också i en bekant anekdot berättas att torggummorna i Göte-
borg. under den tid, då Den siste athenaren ingick som följetong i
Handelstidningen, med iver väntade på att få veta »hur det gick me”
Karmides> så torde detta dock knappast vara signifikativt. Varken
Karmides eller Krysanteus äga förutsättningar för att bliva populära
romanhjältar. Icke heller dikternas underbara, linjerena skönhet har
något som verkar omedelbart fängslande på den som ej har ett ut-
vecklat sinne för högre poetiska värden. Nej, vad som gjort Viktor
Rydberg till den folklärare som han faktiskt länge varit och ännu är,
det är något annat. Det är den moraliska grundåskådningens intensiva
kraft och värme som gripit generation efter generation av svenskar
och gjort att de i sina bästa ögonblick känt sig som Viktor Rydbergs
lärjungar. Historiskt sett är den Rydbergska lifsuppfattningen visser-
ligen ganska komplicerad och långt ifrån fri från inre motsägelser.
Det är med diktaren som med den skönast och djupast tecknade av
hans gestalter, mäster Gudmund i Vapensmeden: han lyckas aldrig
tillfullo bringa de olika elementen i sin åskådning in under en gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
