Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Edward VII och unionskrisen 1905 - Jubileumsstämningar i Sovjetlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 DAGENS FRÅGOR
Det är möjligt, att det i sak starkt kritiska svar, som kronprins
Gustav gav på detta brev, bidragit till att avkyla konung Edwards iver
för sin mågs räkning. Från denna tid kan man i alla händelser
iakttaga en avgjord förändring i konungens uppträdande i denna fråga.
Personligen träder han tillbaka för regeringen, som genom lord
Lans-downe ger Johnstone en kraftig maning till moderation och med styrka
inskärper, att, då proceduren ännu vore föremål för diskussion mellan
Sverige och Norge, det för ögonblicket vore bäst att undvika något
tillkännagivande, som kunde öka förhandlingssvårigheten. När Wedel
i september gör en direkt anhållan om engelsk hjälp till Norge och
Danmark, om konflikt skulle uppstå med Sverige, svarar Lansdowne
visserligen avböjande; men det anmärkningsvärda är, att konungen själv
nu övergivit sin tidigare obenägenhet att taga hänsyn till den svenska
ståndpunkten. I stället finner han nu, att Englands position vis-å-vis
Sverige är mycket svår. Måhända bidrog härtill Sveriges på den just
då pågående Karlstadskonferensen visade fasta föresats att icke viljelöst
falla till föga för de norska kraven utan att genomdriva vissa
motprestationer. Med den neutralitet, som engelska regeringen i denna
fråga proklamerat, stämde i alla händelser icke den privatdiplomati,
som konung Edward med sådan energi bedrivit.
Sovjetväldets tioårsjubileum har givit anledning
till en färgrik uppvisning av den politiska
regikonst, vari de ledande ryska kommunistkretsarne uppnått ett verkligt
mästerskap, och som är en så väsentlig beståndsdel av
regeringskonsten, sådan den utövas i Sovjetlandet.
Den lyska revolutionen började emellertid icke i november utan i
mars 1917. Egentligen var själva revolutionens huvudarbete —
nedbrytandet — till allra största delen färdiggjort redan före de dystra
novemberdagar, då »proletariatets diktatur» föddes till världen.
Keren-skij-perioden, med dess förening av pretentiös och inkompetent
demagogi på ytan och allmän upplösning inåt, hade röjt vägen och lamslagit
motståndet. Därefter följde »krigskommunismens» fyra år — kamp
inåt och utåt, nöd, skräckvälde och blodsutgjutelse. Världsrevolutionen
stoppades emellertid vid sina första ansatser, och sovjetväldet måste
slå in på kompromissernas väg. Nu följde »Nep» — den nya
ekonomiska politiken — med sin begynnande reaktion till borgerliga
ekonomiska principers förmån. Helomvändningen utfördes med
förvånansvärd disciplin och utgjorde Lenins sista stora personliga insats.
Men efter Lenins död kom epigonväldet, vars första yttring blev en
halv och tveksam reaktion tillbaka mot kommunismen. Denna stelnade
dock i en ansats utan större reell betydelse. Till vänster om den
ledande kommunistgruppen uppstod emellertid en revolutionär
opposition, ledd av den »heroiska» kommunismens främsta namn. Partiets
huvudmassa under partichefen Stalins ledning slog in på en bred och
jämn kompromisstråt, där partiet köpte sin fortsatta maktutövning
med ett ständigt uppgivande av de väsentliga principerna och där
hela politikens huvudsyfte allmer inskränktes till att hålla bondeklassen
Jubileumsstämningar
i Sovjetlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
