Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Titlar och kompetens - Svensk självkännedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 573
skapliga arbetet och känna sig medansvariga i dess utveckling.
Slappes kontakten mellan skolan och vetenskapen, då blir det i längden
omöjligt att hålla nivån uppe vid våra gymnasier. I alldeles särskilt
hög grad måste detta betonas just nu, inför den gymnasiereform, som
stundar. Den bärande tanken i denna är att genom
ämnesbegränsning och koncentration möjliggöra ett självständigare studiesätt.
Om denna tanke skall kunna genomföras åtminstone i någon mån,
så krävas först och främst lärare med vetenskaplig skolning och
orientering. Att höja kraven på gymnasieundervisningen och i samma
ögonblick sänka kraven på gymnasielärarnas kompetens är ju fullständigt
upp- och nedvända världen. Det skulle otvivelaktigt snart ge en
överraskande aktualitet åt gamle Samuel Ödmanns sarkastiska
reflexion med anledning av det skolreformistiska bullret för ett
århundrade sedan: »Då man gör djäknar till magistrar, äventyrar man att
göra magistrar till djäknar».
Svenska folkets läskunnighet är ett omtyckt argument
när det gäller att visa på vårt lands kulturella nivå.
Och en viss presumtion för folklig allmänbildning bör ju
otvivelaktigt världens lägsta procent analfabeter utgöra. Men sedan kommer det
an på, vad man menar med allmänbildning och kulturell nivå.
Säkert är, att svenska folket är ett läsande folk. Nyhetsbladens
mångfald är den allt rikare kvällande källa, varur vi i gemen hämta vår
vishet och våra åsikter. På ett mera fordrande plan befinna sig
givetvis sammelverken, antingen de framträda i encyklopediens form
eller som speciallexikon. Här har verkligen en framgångsrik
utveckling ägt rum: mängden av mer eller mindre brett lagda
uppslagsböcker om allt eller på fackgebit, särskilt i naturkunskap och
mekaniskt vetande, talar sitt tydliga språk. Man får emellertid ej glömma,
att den slutliga behållningen av en ensidig andlig kost av detta slag
lätteligen blir multa sed non multum — — —
Glädjande nog synes den växande vetgirigheten även rikta sig mot
områden, där vi enligt en rent av klassisk vorden åsikt frånkänts
normal begåvning, nämligen den nationella självkännedomen och intresset
för vårt eget. Ännu återstår mycket, innan det delfiska templets devis
hos oss förmår mana till samma efterföljd som i andra kulturländer,
och knäfallet för det utländska ligger oss säkert för mycket i blodet för
att kunna bortopereras. Men ändå. Ett gott — och roande —
exempel på tidens ändrade gång utgör tillkomsten av de tvenne
upplagorna av det officiella verket Sveriges land och folk. Det var Ernst
Carlson, som i motion i andra kammaren år 1898 framförde tanken
att låta utarbeta en översikt av Sveriges kulturella utveckling på
svenska och främmande kulturspråk. Verket borde föreligga färdigt
till världsutställningen i Paris 1900 och skulle där tjäna som ett led
i det försummade arbetet att göra Sverige känt i utlandet och att
söka skingra okunnigheten eller villfarelserna om vårt land.
Motionen blev kort avstyrkt av statsutskottet och föll i andra kammaren,
där sparsamhetssynpunkter gjorde sig gällande mot denna tanke »i
Svensk
självkännedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
