Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Titlar och kompetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 DAGENS FRÅGOR
gränsen suddas ut på det ena hållet, så går det lika lätt att göra det
på det andra. Det skall visst inte bestridas, att det finns
adjunkts-kompetenta, som på grund av sin verkliga kompetens skulle vara väl
förtjänta av befordran till lektorer. Men härför står dispensvägen
nu som förr öppen. Det är också sant, att den reella och den
formella kompetensen inte alltid sammanfaller, men som regel gäller
naturligtvis att under i övrigt lika förutsättningar den kunnigare
läraren är den bättre.
Petitionärerna ha emellertid inte nöjt sig med sina egna argument,
utan även åberopat en högt ansedd auktoritet, nämligen professor
eremitus A. G. Högbom, vilken i en uppsats i denna tidskrift (årg.
1924, sid. 331 ff.) om lönevillkor och kompetensfordringar vid de
allmänna läroverken ger uttryck åt i det hela samma uppfattning, som
framträtt i den ifrågavarande inlagan. Med allt erkännande av prof.
Högboms utomordentliga vetenskapliga kapacitet och vidsynta läggning
måste man emellertid sätta i fråga, om han kan äga anspråk på
auktoritet i just denna fråga. Han har veterligen aldrig sysslat med
skolundervisning, han har icke heller som censor vid studentexamina
fått erfarenhet om gymnasieundervisningens krav och resultat, och
det ämne, geologi, som han representerat vid sitt universitet, hör till
dem, som har de tunnaste förbindelselinjerna med den undervisning,
som presteras vid läroverken. Var det för övrigt inte professor
Högbom, som brukade uttrycka sin tillfredsställelse med att hans ämne
så litet studerades i skolorna, ty tack vare detta gingo hans lärjungar
med oförvillad blick till sina universitetsstudier? En person med så
ringa uppskattning eller i varje fall så ringa erfarenhet av det arbete,
som utföres vid våra gymnasier, torde icke vederfaras någon orätt,
om hans auktoritet på detta område drages i tvivelsmål. Hade
adjunktsföreningens ledare vänt sig till vetenskapsmän med större
kännedom om skolan och dess undervisning, så hade vittnesmålet med all
säkerhet blivit ett helt annat.
I själva verket är åberopandet av professor Högboms auktoritet
den enda anknytning till vetenskapen, som kan spåras i
adjunktsföreningens inlaga. Det är just det allvarligaste i hela saken. Man
inser icke, att fordran på teoretiska kunskaper måste ställa sig olika
inom t. ex. förvaltningen och inom undervisningsväsendet med dess
vitt skilda stadier. Man säger ungefär så här: en adjunkt, som »av
sina lärare under gymnasieåren (lektorerna) redan införts i den
vetenskapliga metoden och sedan under några år under ledning av
universitetslärare bedrivit vetenskapliga studier» — skulle denne
adjunkt »under denna senare studietid fullständigt ha förlorat
förmågan att anlägga en vetenskaplig synpunkt på problemen?» Man skulle
kunna säga mycket om ett sådant resonnemang, men man kan ju
nöja sig med att konstatera, att dess upphovsman åtminstone för sin
del icke knutit någon varaktigare förbindelse med vetenskapens
gudinna. Ett oeftergivligt krav är emellertid, att den högre
skolundervisningen hädanefter som hittills kommer att ligga i händerna på
folk med vetenskaplig utrustning, folk som aktivt deltaga i det veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
