Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Titlar och kompetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 571
är än överstens ställföreträdare eller att ministern i själva verket är
konungens (eller riksdagsmajoritetens?) tjänare. Skulle verkligen lektor
(= föreläsare) var den fullt adekvata benämningen på lärare, som i
många fall ha till sin huvudsakliga uppgift att bibringa de små
eleverna grammatikens eller rättstavningens eller matematikens element?
Om adjunktstiteln, som det påstås, kommit ur bruk och i vanrykte,
så lär det väl i främsta rummet bero på, att adjunkterna själva
missaktat den. Det finns emellertid ett annat sätt att rycka upp en titel
ur den degeneration, vari den eventuellt råkat: det är att resolut taga
upp den igen, själv begagna den och skaffa den respekt hos
allmänheten. Advokattitelns utveckling på senare tid är i det avseendet ett
lärorikt exempel.
Hela denna titelfråga har den utomstående emellertid litet svårt att
taga på allvar. Våra läroverksadjunkter äro säkerligen alltför gedigna
och allvarliga män för att fästa överdriven vikt vid så ytliga ting
som titulaturen. Det är inte heller svårt att upptäcka pudelns kärna.
I sin ovannämnda inlaga begär nämligen adjunktsföreningens
verkställande utskott, att enbart adjunktskompetent ordinarie adjunkt vid
allmänt läroverk, som under viss tid innehaft ordinarie
adjunktsbefattning, även må vara behörig att söka och innehava lektorsbefattr
ning vid allmänt läroverk. Detta är tydligen ett helt annat och vida
allvarligare spörsmål än det onekligen en smula barnsliga kivet om
titlarna. Förslaget innebär helt enkelt, att den nuvarande
lektorskompetensen (licentiatexamen och disputation) skall slopas. I den
vidlyftiga motiveringen framlysa huvudsakligen två sakskäl: dels att
adjunkterna redan i stor utsträckning bestrida gymnasieundervisning
och sålunda äro »reellt kompetenta» därtill, dels att en lektor med
endast ett ämne i licentiatexamen i varje fall icke i lektoratets andra
ämne kan anses mera skicklig än den enbart adjunktskompetente.
Det sistnämnda argumentet kan möjligen i förstone synas innehålla
något berättigat, men står sig knappast vid närmare skärskådande.
Förutom det att vetenskaplig förmåga, ådagalagd i ett ämne, icke kan
undgå att inverka på vederbörandes uppfattnings- och
framställningssätt även i ett annat närbesläktat, så pekar det ifrågavarande
argumentet i själva verket på en helt annan lösning än den förslagsställarna
avse, nämligen enämneslektorat. Det vore givetvis i hög grad
önskvärt, att varje ämne vore vid våra läroverk företrätt av en just i det
ämnet vetenskapligt skolad lärare. Men detta är en ekonomisk fråga.
Under samma kategori faller också det andra argumentet, som
adjunkterna anfört till förmån för sitt yrkande. Att adjunkter i stor
utsträckning anlitas inom gymnasieundervisningen bevisar i och för sig
ingenting annat än att det för närvarande inte finns tillräckligt många
lektorer vid våra läroverk. Men det bevisar ingalunda, att de enbart
adjunktskompetenta sköta gymnasieundervisningen lika väl som de
lektorskompetenta. Det där talet om »reell kompetens» är ett
tveeggat svärd. Varför skulle inte en folkskollärare, som t. ex. någon
tid skött undervisning i en högre folkskola eller dylikt, kunna påstå
sig vara »reellt kompetent» som undervisare på realskolestadiet? Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
